UN Conventions on Drugs in Swedish
|
Konvention ersättande äldre konventioner rörande narkotika. Sveriges överenskommelser med främmande makter Ratificerad av Sverige den 9 oktober och 4 december 1964. Ratifikationsinstrumentet deponerades i New York den 18 december.
Anmälan om territoriell tillämpning enligt art. 42: Reservationer och deklarationer (Översättning) Konvention ersättande äldre konventioner rörande narkotika, 1961
Parterna, som känna ansvar för mänsklighetens väl och hälsa, som inse, att narkotika komma att förbli oumbärliga såsom smärtlindrande medel och att erforderliga åtgärder måste vidtagas för att säkra tillgången på narkotika för detta ändamål, som inse, att tillvänjning till narkotika utgör en allvarlig fara för individen och för med sig sociala och ekonomiska risker för samhället, som äro medvetna om sin plikt att förebygga och bekämpa detta onda, som inse, att för effektiva åtgärder mot missbruk av narkotika kräves en samordnad och världsomfattande aktion, som förstå, att en sådan världsomfattande insats kräver internationellt samarbete, vilket vägledes av enhetliga principer och siktar mot gemensamma mål, som erkänna Förenta Nationernas behörighet inom narkotikakontrollens område och som önska, att de berörda internationella organen skola grupperas inom ramen för denna organisation, som önska avsluta en internationell konvention, som kan antagas av alla, och som ersätter nu förekommande narkotikafördrag, begränsar användningen av narkotika till medicinska och vetenskapliga ändamål och som möjliggör oavbrutet internationellt samarbete för att förverkliga dessa avsikter och nå dessa mål, komma härigenom överens om följande: Artikel 1 1. Där icke annat uttryckligen säges eller sammanhanget annorlunda kräver, skola följande definitioner tillämpas överallt i denna konvention: a.» Kommitté», varmed avses internationella narkotikakontrollkommittén. b.» Cannabis», varmed avses de blommande eller fruktbärande grenspetsarna av Cannabisväxten (med undantag för fröna och bladen, när de icke åtföljas av grenspetsarna), från vilka hartset icke blivit extraherat, oavsett under vilka benämningar de förekomma. c.» Cannabisväxt», varmed avses varje växt av släktet Cannabis. d.» Cannabisharts», varmed avses det frånskilda hartset, vare sig i rå eller renad form, erhållet från Cannabisväxten. e.» Kokabuske», varmed avses varje art av släktet Erythroxylon. f.» Kokablad», varmed avses blad av kokabusken med undantag för blad, från vilka ekgonin, kokain och varje annan ekgoninalkaloid avlägsnats. g.» Kommissions, varmed avses rådets narkotikakommission. h.» Råd», varmed avses Förenta Nationernas ekonomiska och sociala råd. i.» Odling», varmed menas odling av vallmo, kokabuske eller cannabisväxt. j.» Narkotikum», varmed avses varje ämne, upptaget i förteckning I eller II, vare sig hämtat ur naturriket eller syntetiskt. k.» Generalförsamling», varmed avses Förenta Nationernas generalförsamling. l.» Olaglig handel», varmed avses odling av eller handel med narkotika i strid med bestämmelserna i denna konvention. m.» Import» och» Export», varmed avses i respektive ords särskilda mening det faktiska överförandet av narkotika från en stat till en annan eller från ett område till ett annat inom samma stat. n)» Tillverkning», varmed avses alla förfaringssätt, med undantag av produktion, varigenom narkotika kunna erhållas, och inbegriper såväl rening av som överföring av narkotika till andra narkotika. o)» Medicinskt opium», varmed avses opium, som undergått sådan behandling, som är erforderlig för dess användning för medicinskt bruk p)» Opium», varmed avses den intorkade mjölksaften från vallmo. q)» Vallmo», varmed avses växten av arten Papaver somniferum 1. r)» Vallmohalm», varmed avses alla delar (utom fröna) av vallmo efter mognaden. s)» Beredning» varmed avses en blandning, fast eller flytande, vari ingår ett narkotikum. t)» Produktion», varmed avses insamlandet av opium, kokablad, cannabis och cannabisharts från motsvarande växter. u)» Förteckning I»,» Förteckning II», Förteckning III» och »Förteckning IV», varmed avses de på motsvarande sått numrerade, till denna konvention fogade listorna över narkotika eller beredningar, med ändringar och tillägg i enlighet med artikel 3. v)» Generalsekreteraren», varmed avses Förenta Nationernas generalsekreterare. w)» Särskilda lager», varmed avses de mängder narkotika, som förvaras av regeringen i ett land eller område för särskilda statliga ändamål och för att använda vid utomordentliga tillfällen; uttrycket» särskilda åndamål» skall tolkas i överensstämmelse därmed. x)» Lager» varmed avses de mängder narkotika, som förvaras i ett land eller område ock som äro avsedda för: 1. förbrukning inom landet eller området för medicinska och vetenskapliga ändamål; 2. tillverkning inom landet eller området av narkotika och andra ämnen, eller 3. export; men omfattar icke de mängder narkotika, som förvaras i ett land eller område 4. av apotekare eller andra behöriga detalj distributörer samt av institutioner eller kvalificerade personer i behörigen auktoriserad utövning av terapeutisk eller vetenskaplig verksamhet eller 5. som» särskilda lager». y)» Område», varmed avses varje del av en stat, som behandlas som en avskild enhet i fråga om tillämpning av det system med import- och exporttillstånd, varom stadgas i artikel 31. Denna definition skall icke tillämpas på beteckningen» område», såsom denna används i artiklarna 42 och 46. 2. Enligt denna konvention skall ett narkotikum anses som» förbrukat» när det utlämnas till en person eller ett företag för detaljdistribution, för medicinsk användning eller för vetenskaplig forskning; uttrycket» förbrukning» skall tolkas i överensstämmelse därmed. Artikel 2 1. Med undantag för de kontrollbestämmelser, som äro begränsade till vissa bestämda narkotika, äro narkotika i förteckning I underkastade alla kontrollbestämmelser, som gälla för narkotika under denna konvention, och i synnerhet de bestämmelser, som föreskrivas i artiklarna 4 c, 19, 20, 21, 29, 30, 31, 32, 33, 34 och 37. 2. Narkotika i förteckning II äro underkastade samma kontrollbestämmelser som narkotika i förteckning I, med undantag för de bestämmelser, som föreskrivas i paragraferna 2 och 5 av artikel 30 i fråga om detaljhandeln. 3. Beredningar, andra än de i förteckning III upptagna, äro underkastade samma kontrollbestämmelser, som de i dem ingående narkotika, men beräkningar (artikel 19) och statistiska uppgifter (artikel 20), andra än de som hänföra sig till dessa narkotika, erfordras icke för dessa beredningar, och bestämmelserna i paragraf 2 c av artikel 29 samt paragraf 1 b II av artikel 30 äga icke tillämpning. 4. Beredningar i förteckning III äro underkastade samma kontrollbestämmelser som beredningar, innehållande i förteckning II upptagna narkotika, med undantag av att paragraferna 1 b och 3-15 av artikel 31 ej äga tillämpning och att i fråga om beräkningar (artikel 19) och statistiska uppgifter (artikel 20) de nödvändiga upplysningarna begränsas till de mängder narkotika, som använts vid tillverkningen av sagda beredningar. 5. Narkotika i förteckning IV skola även vara intagna i förteckning I och underkastade alla kontrollbestämmelser, som gälla för narkotika i den senare förteckning, och dessutom följande: a) Parterna skola införa alla de särskilda kontrollbestämmelser, som de anse vara nödvändiga med hänsyn till de synnerligen farliga egenskaperna hos dessa narkotika; och b) Parterna skola, om enligt deras åsikt de rådande förhållandena inom deras länder äro sådana, att denna åtgärd utgör den mest lämpade för skydd av folkhälsan, förbjuda produktion, tillverkning, export och import av, handel med, innehav eller användning av sådan narkotika, med undantag av de mängder, som kunna erfordras uteslutande för medicinsk och vetenskaplig forskning, däri inberäknat Ikliniska provningar med dessa narkotika, vilka böra utföras under direkt överinseende och kontroll av ifrågavarande part eller underordnas sådant överinseende och sådan kontroll. 6. Förutom för alla narkotika i förteckning I gällande kontrollbebestämmelser skall opium underkastas de i artiklarna 23 och 24, kokablad de i artiklarna 26 och 27 och cannabis de i artikel 28 stadgade bestämmelserna. 7. Vallmo, kokabuske, cannabisväxt, vallmohalm och cannabisbad äro underkastade kontrollbestämmelserna i artiklarna 22-24; 22, 26 och 27; 22 och 28; 25; samt 28, respektive. 8. Parterna skola göra allt som står i deras makt för att underställa de ämnen, som icke falla under bestämmelserna i denna konvention men som kunna komma att användas vid olaglig tillverkning av narkotika, de former av kontroll, som äro möjliga att genomföra. 9. Parterna äro icke skyldiga att tillämpa denna konventions bestämmelser på narkotika, som allmänt användas inom industrien för andra än medicinska och vetenskapliga ändamål, under förutsättning: a) att de genom att utnyttja lämpliga denatureringsmetoder eller på annat sätt försäkra sig om, att på sådant sätt använda narkotika icke kunna föranleda missbruk eller orsaka skadeverkningar (artikel 3, paragraf 3) och att de skadliga ämnena i praktiken icke kunna återvinnas; och b) att de i sina statistiska upplysningar (artikel 20) taga upp den mängd av varje narkotikum, som använts på sådant sått. Artikel 3 1. Om en part eller världshälsoorganisationen besitter upplysningar, som enligt dess mening kräva en ändring i någon av förteckningarna, skall vederbörande anmäla detta för generalsekreteraren och samtidigt tillställa honom erforderligt upplysningsmaterial som stöd för sin anmälan. 2. Generalsekreteraren skall översända denna anmälan jämte de upplysningar, han anser vara av betydelse, till parterna, till kommissionen och, om anmälan gjorts av en part, till världshälsoorganisationen. 3. Om en anmälan avser ett ämne, som icke redan intagits i förteckning I eller i förteckning II, I. skola parterna med ledning av tillgängliga upplysningar undersöka möjligheterna av att temporärt tillämpa på ämnet alla de kontrollbestämmelser, som gälla för narkotika i förteckning I; II. kan kommissionen, i avvaktan på sitt beslut jämlikt bestämmelserna i punkt III av denna paragraf, besluta, att parterna skola temporärt tillämpa på detta ämne alla de kontrollbestämmelser, som gälla för narkotika i förteckning I. Parterna skola temporärt tillämpa dess föreskrifter på ämnet i fråga; III. om världshälsoorganisationen finner, att ämnet kan leda till samma missbruk och framkalla samma skadeverkningar som narkotika i förteckning I eller i förteckning II eller att det kan omvandlas till ett narkotikum, skall den underrätta kommissionen härom, och denna skall då besluta i överensstämmelse med världshälsoorganisationens rekommendation, att ämnet skall införas i förteckning I eller i förteckning II. 4. Om världshälsoorganisationen finner, att en beredning på grund av däri ingående ämnen icke kan föranleda missbruk och icke kan framkalla skadeverkningar (paragraf 3) och att däri ingående narkotikum icke kan utan svårighet utvinnas, kan kommissionen i överensstämmelse med världshälsoorganisationens rekommendation införa beredningen i förteckning III. 5. Om världshälsoorganisationen finner, att ett narkotikum i förteckning I kan i synnerlig grad föranleda missbruk och framkalla skadeverkningar (paragraf 3) och att sådana egenskaper icke uppvägas av väsentliga terapeutiska fördelar, vilka icke finnas hos andra ämnen än i förteckning IV intagna narkotika, kan kommissionen i överensstämmelse med världshälsoorganisationens rekommendation införa detta narkotikum i förteckning IV. 6. När en anmälan avser ett i förteckning I eller förteckning II intaget narkotikum eller en beredning i förteckning III, kan kommissionen, oavsett vad som föreskrives i paragraf 5, i överensstämmelse med världshälsoorganisationens rekommendation ändra någon av förteckningarna: a) genom att flytta över ett narkotikum från förteckning I till förteckning II eller från förteckning II till förteckning I; eller b) genom att stryka ett narkotikum eller i förekommande fall en beredning ur en förteckning. 7. Varje av kommissionen enligt denna artikel fattat beslut skall genom generalsekreterarens försorg delgivas samtliga medlemsstater i Förenta Nationerna, samtliga ickemedlemsstater, vilka äro parter i denna konvention, världshälsoorganisationen och kommittén. Beslutet skall tråda i kraft den dag, då vederbörande part mottagit meddelande därom, och parterna skola därefter vidtaga alla de åtgärder, som föreskrivas i denna konvention. 8. a) Varje beslut av kommissionen att ändra någon av förteckningarna skall underställas rådets prövning, om en part gör framställning därom inom nittio dagar från det meddelandet om beslutet mottagits. Denna framställning skall insändas till generalsekreteraren tillsammans med erforderligt upplysningsmaterial, varpå framställningen är grundad. b) Generalsekreteraren skall översända en avskrift av framställningen om prövning jämte väsentligt upplysningsmaterial till kommissionen, till världshälsoorganisationen och till alla parter samt inbjuda dem att inom nittio dagar framföra sina synpunkter. Alla mottagna synpunkter skola föreläggas rådet för bedömning. c) Rådet kan stadfästa, ändra elupphäva kommissionens beslut och rådets beslut skall gälla som slutgiltigt. Meddelande om rådets beslut skall tillställas samtliga medlemsstater i Förenta Nationerna, samtliga icke-medlemsstater, vilka äro parter i denna konvention, kommissionen, världshälsoorganisationen och kommittén. d) I avvaktan på utgången av rådets prövning skall kommissionens beslut förbliva i kraft. 9. De beslut, som fattats av kommissionen i enlighet med denna artikel, skola icke underställas sådan prövning, som föreskrives i artikel 7. Artikel 4 1. Parterna skola vidtaga sådana lagstiftnings- och administrativa åtgärder, som erfordras: a) för att sätta bestämmelserna i denna konvention i kraft inom sina egna områden; b) för att samarbeta med andra stater vid genomförandet av bestämmelserna i denna konvention; och c) för att i överensstämmelse med föreskrifterna i denna konvention begränsa produktion, tillverkning, export, import, distribution av, handel med, användning och innehav av narkotika till uteslutande medicinska och vetenskapliga ändamål. Artikel 5 Parterna, som erkänna Förenta Nationernas behörighet i fråga om den internationella narkotikakontrollen, komma överens om att anförtro åt ekonomiska och sociala rådets narkotikakommission och internationella narkotikakontrollkommittén de uppgifter, som tilldelats var och en av dem genom denna konvention Artikel 6 Förenta Nationerna påtaga sig omkostnaderna för kommissionen och kommittén på sätt generalförsamlingen bestämmer. De parter, vilka icke äro medlemmar i Förenta Nationerna, skola lämna bidrag till dessa omkostnader med belopp, vilka generalförsamlingen finner skäliga och tid efter annan bestämmer efter överläggning med dessa parters regeringar Artikel 7 Med undantag för under artikel 3 åsyftade beslut skall varje beslut eller rekommendation, som kommissionen fattar i enlighet med bestämmelserna i denna konvention, underställas rådet eller generalförsamlingen för godkännande eller ändring på samma sått som andra kommissionens beslut och rekommendationer. Artikel 8 Kommissionen har befogenhet att undersöka alla frågor, som ligga inom ramen för denna konventions syften, och i synnerhet: a) att ändra förteckningarna i överensstämmelse med artikel 3; b) att fästa kommitténs uppmärksamhet på de frågor, som kunna ha samband med dess uppgifter; c) att avfatta rekommendationer som avse att föra denna konventions bestämmelser i verkställighet och med sikte på att uppnå dess syftemål, däri innefattande program för vetenskaplig forskning och utbyte av erfarenheter av vetenskaplig och teknisk natur; samt d) att fästa icke-medlemmars uppmärksamhet på de beslut och rekommendationer, vilka kommissionen fattar jämlikt denna konvention, i avsikt att intressera dem att vidtaga åtgärder i överensstämmelse därmed. Artikel 9 1. Kommittén skall bestå av elva medlemmar, utsedda av rådet på följande sätt: a) tre medlemmar med medicinsk, farmakologisk eller farmaceutisk erfarenhet, utvalda från en lista på minst fem personer, vilka föreslagits av världshälsoorganisationen; och b) åtta medlemmar, utvalda från en lista på personer, vilka föreslagits av medlemmarna i Förenta Nationerna och av de parter, vilka icke äro medlemmar i Förenta Nationerna. 2. Medlemmar i kommittén skola utgöras av personer, vilka genom sakkunskap, opartiskhet och oberoende ingiva allmänt förtroende. Så länge mandatet varar, skola de icke inneha någon befattning eller utöva någon verksamhet, som kan hindra dem att med opartiskhet fullgöra sina åligganden. Rådet skall i samråd med kommittén vidtaga alla erforderliga anstalter för att tillförsäkra kommittén fullständigt oberoende vid fullgörande av dess tekniska uppgifter. 3. Rådet skall - med tillbörlig hänsyn till principen om rättvis geografisk fördelning bland medlemmarna - beakta vikten av att kommittén i rättvis proportion består av personer, som känna till förhållandena inom narkotikaområdet såväl i länder, där produktion och tillverkning av narkotika förekomma, som i länder, där förbrukning äger rum och som ha förbindelser med dessa länder. Artikel 10 1. Medlemmarna i kommittén skola utses för en tid av tre år och kunna omväljas. 2. Mandatet för varje medlem av kommittén skall avslutas dagen före det första sammanträdet i kommittén, vilket hans efterträdare är berättigad att bevista. 3. Medlem av kommittén, som varit frånvarande under tre sessioner i följd, skall anses ha nedlagt sin befattning. 4. Rådet kan på rekommendation av kommittén entlediga en medlem i kommittén, som icke längre uppfyller de villkor, som krävas för medlemskap enligt paragraf 2 av artikel 9. Sådan rekommendation skall avgivas efter en omröstning, vid vilken minst åtta medlemmar av kommittén uttalat sig därför. 5. När en plats blir ledig inom kommittén under dess innehavares mandattid, skall rådet utfylla denna vakans snarast möjligt genom att utse en ny medlem för den återstående mandattiden i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser i artikel 9. 6. Kommitténs medlemmar skola erhålla adekvat ersättning, vilken fastställes av generalförsamlingen. Artikel 11 1. Kommittén skall utse ordförande och de andra tjänstemän, som den anser erforderliga, samt fastställa arbetsordning. 2. Kommittén skall sammanträda så ofta den anser vara nödvändigt för att tillfredsställande fullgöra sina uppgifter men skall hålla åtminstone två sessioner varje kalenderår. 3. Kommittén är beslutsmässig, när minst sju medlemmar äro närvarande. Artikel 12 1. Kommittén skall fastställa den dag eller de dagar, före vilka och sättet på vilket beräkningarna i enlighet med artikel 19 skola avgivas, samt skall fastställa formulär härför. 2. Kommittén skall anmoda regeringarna i länder och områden, inom vilka denna konvention icke äger tillämpning, att avgiva beräkningar i enlighet med bestämmelserna i denna konvention. 3. Om någon stat underlåter att inom den fastställda tiden avgiva beräkningar för något av sina områden, skall kommittén i den mån så kan ske låta upprätta dylika beräkningar. Kommittén skall så långt det låter sig göra utföra dessa beräkningar i samarbete med vederbörande lands regering. 4. Kommittén skall granska beräkningarna, inbegripet tilläggsberäkningarna, och äger att beträffande varje land eller område, för vilket beräkningar avgivits, dock icke i fråga om behov för särskilda ändamål, infordra sådana upplysningar, som må befinnas erforderliga för komplettering av beräkningen eller till förklaring av däri lämnade uppgifter. 5. Kommittén skall därefter snarast möjligt fastställa beräkningarna, inbegripet tilläggsberäkningarna, eller med vederbörande stats samtycke ändra dessa beräkningar. 6. Förutom i artikel 15 omnämnda rapporter skall kommittén på tider, som den själv bestämmer, men minst en gång om året, offentliggöra sådana upplysningar rörande beräkningarna, som den anser kunna underlätta tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention. Artikel 13 1. Kommittén skall bestämma, på vilket sätt och i vilken form de statistiska uppgifterna skola avgivas, såsom föreskrives i artikel 20, och skall fastställa formulär härför. 2. Kommittén skall granska uppgifterna för att avgöra, om en part eller annan stat har följt föreskrifterna i denna konvention. 3. Kommittén äger att infordra sådana ytterligare upplysningar, som må befinnas erforderliga för att komplettera eller förklara i de statistiska uppgifterna lämnade upplysningar. 4. Kommittén har icke befogenhet att framställa frågor eller uttala sin mening beträffande statistiska uppgifter över narkotika för särskilda ändamål. Artikel 14 1. a) Om kommittén vid granskning av de upplysningar, som regeringarna översänt till kommittén enligt konventionens bestämmelser eller som meddelats av Förenta Nationernas organ och som röra av nämnda bestämmelser uppkomna frågor, har anledning antaga, att konventionens syftemål kan allvarligt äventyras, på grund av att ett land eller område underlåtit att fullgöra konventionens bestämmelser, äger kommittén rätt att begära förklaringar från regeringen i nämnda land eller område. I enlighet med sin rätt att fästa parternas, rådets och kommissionens uppmärksamhet på frågor, som avses i punkt c nedan, skall kommittén som konfidentiell behandla en begäran om upplysningar eller om förklaring från en stat enligt nämnda punkt. b) Efter att ha handlat i enlighet med punkt a ovan kan kommittén, om den anser det nödvändigt, anmoda regeringen i fråga att vidtaga sådana tillrättaläggande åtgärder, som efter omständigheterna kunna visa sig erforderliga för att verkställa denna konventions bestämmelser. c) Om kommittén finner, att ifrågavarande regering underlåtit att lämna tillfredsställande förklaringar, efter att ha blivit anmodad att göra så i enlighet med punkt a ovan, eller försummat att vidtaga de tillrättaläggande åtgärder, som den anmodats göra enligt punkt b ovan, kan kommittén fästa parternas, rådets och kommissionens uppmärksamhet på frågan. 2. Samtidigt med att kommittén fäster parternas, rådets och kommissionens uppmärksamhet på en fråga i enlighet med paragraf 1 c ovan, kan kommittén, om den är övertygad om att en sådan åtgärd är nödvändig, rekommendera parterna att upphöra med import av narkotika, export av narkotika eller bådadera från eller till sagda land eller område, antingen under viss bestämd tid eller till dess kommittén erhållit fullt betryggande upplysningar rörande läget inom landet eller området i fråga. Ifrågavarande stat äger rätt att föra frågan inför rådet. 3. Kommittén skall äga rätt att offentliggöra en rapport i varje fråga, som åsyftas i denna artikels bestämmelser, och överlämna denna till rådet, som skall översända den till alla parter. Om kommittén i denna rapport offentliggör ett beslut, söm fattats i kraft av denna artikel, eller upplysningar rörande detta beslut, skall kommittén samtidigt offentliggöra ifrågavarande stats åsikter, om denna så begär. 4. Om i något fall ett av kommittén enligt denna artikel offentliggjort beslut icke är enhälligt, skola även minoritetens åsikter angivas. 5. Då vid kommitténs sammanträden någon fråga enligt denna artikel är förmål för överläggningar, vilken direkt berör ett visst land, skall detta land inbjudas att låta sig representera vid sammanträdena. 6. Beslut av kommittén i kraft av denna artikel skall fattas med en majoritet av två tredjedelar av alla medlemmar i kommittén. Artikel 15 1. Kommittén skall varje år utarbeta en redogörelse över sin verksamhet och de ytterligare rapporter, som den finner erforderliga och i vilka också skall upptagas en analys ar insända beräkningar och statistiska uppgifter samt i förekommande fall en redovisning av de förklaringar, som regeringarna lämnat eller anmodats lämna jämte de synpunkter och rekommendationer, som kommittén önskar framföra. Dessa rapporter skola genom kommissionens försorg överlämnas till rådet tillsammans med de kommentarer, som kommissionen finner lämpliga. 2. Rapporterna skola delgivas parterna och därefter offentliggöras genom generalsekreterarens försorg. Parterna skola tillåta deras delgivning utan inskränkning. Artikel 16 Sekreteraretjänst till kommissionen och kommittén skall ombesörjas av generalsekreteraren. Artikel 17 Parterna skola upprätta ett särskilt förvaltningsorgan med uppgift att tillämpa bestämmelserna i denna konvention. Artikel 18 1. Parterna skola lämna generalsekreteraren de upplysningar, som kommissionen kan komma att begära såsom erforderliga för fullgörande av sina uppgifter, och framför allt: a) en årlig rapport över konventionens tillämpning och verkan inom sina respektive områden; b) texten till de lagar och förordningar, som tid efter annan utfärdats för att bringa denna konvention i verkställighet; c) sådana noggranna upplysningar, som kommissionen fastställer, beträffande fall av olaglig handel jämte de detaljerade upplysningar om varje uppdagat fall, som synas vara av betydelse antingen på grund av de uppgifter, som därvid kunna framkomma rörande ursprunget av de narkotika, som förekomma i den olagliga handeln, eller på grund av storleken av det parti narkotika, som därav beröres, eller den metod som användes av personer, sysselsatta med sådan handel; samt d) namnen och adresserna på de statliga myndigheter, som ha befogenhet att utfärda export- och importtillstånd. 2. Parterna skola lämna de i föregående paragraf åsyftade upplysningarna på sådant sätt och vid den tidpunkt samt använda de formulär, som kommissionen kan fordra. Artikel 19 1. Parterna skola årligen avgiva beräkningar till kommittén för vart och ett av sina områden på sådant sätt och i den form, som kommittén föreskrivit, och på av kommittén tillhandahållna formulär samt med avseende på följande uppgifter: a) de mängder narkotika, som komma att förbrukas för medicinska och vetenskapliga ändamål; b) de mängder narkotika, som komma att användas vid tillverkning av andra narkotika, av beredningar i förteckning III samt av ämnen, som ej falla under denna konvention; c) de mängder narkotika, som komma att hållas i lager den 31 december det år, till vilket beräkningarna hänföra sig; d) de mängder narkotika, som måste tillföras särskilda lager. 2. Med hänsyn tagen till de avdrag, som åsyftas i paragraf 3 av artikel 21, skall med den beräknade totalmängden för varje område och varje narkotikum förstås summan av de mängder, som upptagas under punkterna a, b och d av paragraf 1 i denna artikel med tillägg av den mängd, som erfordras för att bringa de den 31 december föregående år befintliga lagren upp till den beräknade storlek, som avses i punkt c av paragraf 1. 3. Varje stat äger att under året avgiva tilläggsberäkningar tillsammans med en förklaring av de omständigheter, som föranlett dessa beräkningar. 4. Parterna skola underrätta kommittén om den metod, som använts vid uträkning av de i beräkningarna upptagna posterna, och om ändringar i denna metod. 5. Med hänsyn tagen till de avdrag, som åsyftas i paragraf 3 av artikel 21, få beräkningarna icke överskridas. Artikel 20 1. Parterna skola avgiva statistiska uppgifter till kommittén för vart och ett av sina områden på sådant sätt och i den form, som kommittén föreskrivit, och på av kommittén tillhandahållna formulär samt innehållande följande uppgifter: a) produktion eller tillverkning av narkotika; b) användning av narkotika vid tillverkning av andra narkotika, av beredningar i förteckning III och av ämnen, som ej falla under denna konvention, samt användning av vallmohalm för tillverkning av narkotika; c) förbrukning av narkotika; d) import och export av narkotika och vallmohalm; e) beslag av narkotika och hur med dessa narkotika förfarits; samt f) lager av narkotika den 31 december det år, till vilket uppgifterna hänföra sig. 2. a) De i paragraf 1 med undantag för punkt d åsyftade statistiska uppgifterna skola utarbetas årligen och tillställas kommittén senast den 30 juni året efter det, till vilket de hänföra sig. b) De i punkt d av paragraf 1 åsyftade statistiska uppgifterna skola utarbetas kvartalsvis och tillställas kommittén en månad efter utgången av det kvartal, till vilket de hänföra sig. 3. Utöver de uppgifter, som åsyftas i paragraf 1 av denna artikel, må parterna såvitt möjligt lämna kommittén uppgifter för vart och ett av sina områden rörande de arealer (i hektar), som odlats för produktion av opium. 4. Parterna äro icke skyldiga att avgiva statistiska uppgifter rörande särskilda lager men skola lämna särskilda uppgifter rörande de narkotika, som importerats till eller anskaffats inom respektive land eller område för särskilda ändamål jämte de mängder narkotika, som uttagits från särskilda lager för att tillgodose civilbefolkningens behov. Artikel 21 1. De sammanlagda mängderna av varje narkotikum, som tillverkats eller importerats av ett land eller område under loppet av ett år, må ej överstiga summan av följande: a) den mängd, som inom ramen för motsvarande beräkning förbrukats för medicinska och vetenskapliga ändamål; b) den mängd, som inom ramen för motsvarande beräkning använts för tillverkning av andra narkotika, av beredningar i förteckning III samt av ämnen, som ej falla under denna konvention; c) den mängd, som exporterats; d) den mängd, som tillförts lagret i avsikt att bringa detta upp till den storlek, som angivits i motsvarande beräkning; samt e) den mängd, som inom ramen för motsvarande beräkning anskaffats för särskilda ändamål. 2. Från summan av i paragraf 1 uppräknade mängder skall avdrag göras för varje mängd, som tagits i beslag och frigivits för legal användning, jämte varje mängd, som uttagits från särskilda lager för att tillgodose civilbefolkningens behov. 3. Om kommittén finner, att de mängder, som under loppet av ett år ha tillverkats eller importerats, överstiga summan av de i paragraf 1 uppräknade mängderna efter de avdrag, som stadgas i paragraf 2 av denna artikel, skall det sålunda uppkomna och vid årets slut kvarstående överskottet under det följande året dragas av från de mängder, som avses bli tillverkade eller importerade, samt från den beräknade totalmängden, såsom denna definieras i paragraf 2 av artikel 19. 4. a) Om det av de statistiska uppgifterna rörande import eller export (artikel 20) framgår, att den till ett land eller område exporterade mängden överstiger den beräknade totalmängden för ifrågavarande land eller område, såsom denna definieras i paragraf 2 av artikel 19, med tillägg av de mängder, som uppgivits ha blivit exporterade, och efter avdrag av enligt paragraf 3 i denna artikel uppkommet överskott, kan kommittén anmäla detta förhållande för de stater, vilka, kommittén anser böra bli underrättade härom. b) Efter mottagande av sådan anmälan skola parterna icke under året i fråga lämna tillstånd till ytterligare export av ifrågavarande narkotikum till nämnda, land eller område, med undantag av: I. i det fall ifrågavarande land eller område avgivit tilläggsberäkning avseende såväl den för mycket importerade mängden som den erforderliga tilläggskvantiteten, eller II. i utomordentliga fall, när det exporterande landet anser exporten vara oumbärlig för behandling av sjuka. Artikel 22 När en part på grund av inom landet eller området rådande förhållande anser förbud för odling av vallmo, kokabuske eller cannabisväxt som den mest lämpliga åtgärden för att skydda folkhälsan och för att hindra, att narkotika tillföras den olagliga handeln, skall denna part förbjuda sådan odling. Artikel 23 1. En part, som tillåter odling av vallmo för produktion av opium, skall upprätta, om den icke redan gjort så, och underhålla en eller flera statliga byråer (nedan i denna artikel åberopade under beteckningen» byrå») med uppgift att fullgöra i denna artikel stadgade uppgifter. 2. Varje sådan part skall tillämpa följande bestämmelser på odling av vallmo för produktion av opium samt på opium: a) Byrån skall fastställa de arealer inom vilka och angiva de jordlotter på vilka odling av vallmo för produktion av opium skall tillåtas. b) Endast odlare, som erhållit tillstånd av byrån, skola vara berättigade att ägna sig åt sådan odling. c) Varje tillstånd skall angiva utsträckningen av det område, inom vilket odling är tillåten. d) Alla odlare av vallmo äro skyldiga att överlämna hela opiumskörden till byrån. Byrån skall inköpa och taga i faktisk besittning denna skörd snarast möjligt men ej senare än fyra månader efter skördens slut. e) Byrån skall i fråga om opium ensam ha rätt att importera, exportera, försälja i parti och hålla i lager, med undantag av de lager, som innehavas av tillverkare av opiumkaloider, medicinskt opium och opiumberedningar. 3. De i paragraf 2 åberopade administrativa uppgifterna skola handläggas av en enda statlig byrå, om ifrågavarande parts konstitution så medgiver. Artikel 24 1. a) Part, som har för avsikt att påbörja produktion av opium eller att utvidga sin produktion, skall för att förhindra överproduktion av opium i världen taga hänsyn till det aktuella världsbehovet av opium enligt de av kommittén offentliggjorda beräkningarna. b) Part skall icke tillåta produktion av opium eller utvidga sin produktion, om den anser sådan produktion eller utvidgad produktion inom sitt område kunna leda till olaglig handel med opium. 2. a) Med hänsyn till vad i paragraf 1 sägs skall part, som den 1 januari 1961 icke producerade opium för export men som önskar upptaga sådan produktion till en mängd icke överstigande fem ton om året, anmäla detta för kommittén och samtidigt lämna följande upplysningar: I. i kraft varande kontroll, som skall utövas jämlikt denna konvention i fråga om produktion och export av opium; samt II. namnet på det land eller de länder, till vilka denna export avses gå; varefter okommittén kan antingen godkänna denna anmälan eller rekommendera parten att icke producera opium för export. b) Om annan än i paragraf 3 angiven part avser att producera opium för export till en mängd överstigande fem ton om året, skall den anmäla detta för rådet och samtidigt lämna erforderliga upplysningar, vari skola upptagas: I. de mängder, som beräknas komma att produceras för export; II. gällande eller planerad kontroll i fråga om det opium, som skall produceras; III. namnet på det land eller de länder, till vilka denna export avses gå; varefter rådet skall antingen godkänna denna anmälan eller rekommendera parten att icke producera opium för export. 3. Oaktat bestämmelserna i punkterna a och b av paragraf 2 må part, som under de tio omedelbart före den 1 januari 1961 förflutna åren exporterat inom landet producerat opium, fortsätta att exportera opium, som den producerar. 4. a) En part skall icke importera opium, som producerats inom något annat land eller område än det, som tillhör: I. en part, som omtalas i paragraf 3; II. en part, som ingivit anmälan till kommittén jämlikt föreskriften i punkt a av paragraf 2; eller III. en part, som erhållit rådets godkännande jämlikt föreskriften i punkt b av paragraf 2. b) Oaktat bestämmelserna i punkt a av denna paragraf må en part importera opium, producerat i ett land, som producerade och exporterade opium under de tio åren före den 1 januari 1961, om detta land har inrättat och underhåller ett nationellt kontrollorgan eller en byrå för i artikel 23 angivna ändamål och om det har möjligheter att effektivt förhindra, att det opium som produceras tillföres den olagliga handeln. 5. Bestämmelserna i denna artikel hindra icke en part: a) att producera opium för sitt eget behov; eller b) att exportera opium, som tagits i beslag i den olagliga handeln, till annan part i enlighet med bestämmelserna i denna konvention. Artikel 25 1. Part, som tillåter odling av vallmo för andra ändamål än produktion av opium, skall vidtaga alla erforderliga åtgärder för att försäkra sig om: a) att opium icke produceras från sådan vallmo; och b) att tillverkningen av narkotika ur vallmohalm är under betryggande kontroll. 2. Parterna skola på vallmohalm tillämpa det system med import- och exporttillstånd, som avses i paragraferna 4-15 av artikel 31. 3. Parterna skola avgiva samma statistiska upplysningar över import och export av vallmohalm, som föreskrivas för narkotika i paragraferna 1 d och 2 b av artikel 20. Artikel 26 1. Part, som tillåter odling av kokabuske, skall härvid liksom för kokablad tillämpa det kontrollsystem, som föreskrives i artikel 23 i fråga om vallmo; vad beträffar föreskrifterna i paragraf 2 d av samma artikel skola dock de åligganden, som tillkomma där omnämnd byrå, endast avse, att snarast möjligt efter skörden taga hand om denna. 2. Parterna skola i den utsträckning som är möjlig vidtaga anstalter för utrotningen av alla viltväxande kokabuskar. De skola förstöra olagligt odlade kokabuskar. Artikel 27 1. Parterna må tillåta användningen av kokablad för beredning av en aromatisk produkt, vilken icke får innehålla några alkaloider, och må i den utsträckning, som erfordras för sådan användning, tillåta produktion, import, export av, handel med och innehav av dessa blad. 2. Parterna skola avgiva särskilda beräkningar (artikel 19) och statistiska uppgifter (artikel 20) i fråga om kokablad, avsedda för beredning av sådan aromatisk produkt; så skall emellertid ej ske, när samma kokablad användas för extraktion såväl av alkaloider som av dylik aromatisk produkt, och detta förhållande angives i beräkningarna och de statistiska uppgifterna. Artikel 28 1. Part, som tillåter odling av cannabisväxt för produktion av cannabis eller cannabisharts, skall härvid tillämpa det kontrollsystem, som föreskrives i artikel 23 i fråga om vallmo. 2. Denna konvention äger icke tillämpning på odling av cannabisväxt uteslutande för industriella (fiber och frö) eller hortikulturella ändamål. 3. Parterna skola vidtaga erforderliga åtgärder för att förhindra missbruk av och olaglig handel med blad från cannabisväxten. Artikel 29 1. Parterna skola fordra särskilt tillstånd för all tillverkning av narkotika med undantag för den tillverkning, som utföres av statligt eller statliga företag. 2. Parterna skola: a) övervaka alla personer och företag, som ägna sig åt tillverkning av narkotika eller deltaga däri; b) övervaka genom särskilda tillstånd de anläggningar och lokaler, i vilka tillverkning må äga rum; c) fordra, att de som ha bemyndigande att tillverka narkotika skola skaffa sig periodiska tillståndsbevis, vilka skola upptaga de slag och mängder av narkotika, vilka de skola ha rätt att tillverka. Ett periodiskt tillståndsbevis fordras emellertid ej för beredningar. 3. Parterna skola förhindra, att hos tillverkare lagras större mängder av narkotika och vallmohalm, än vad som med hänsyn till marknadsläget fordras för den normala driften av företaget. Artikel 30 1. a) Partera skola fordra, att handel med och distribution av narkotika skola ske endast efter särskilt tillstånd, såvida icke denna handel och distribution utövas av ett statligt eller flera statliga företag. b) Parterna skola: I. övervaka alla personer och företag, som ägna sig åt handel med eller distribution av narkotika eller deltaga däri; II. övervaka genom särskilda tillstånd de anläggningar och lokaler, i vilka handel och distribution må äga rum. Kravet på tillstånd behöver emellertid ej tillämpas på beredningar. c) Bestämmelserna i punkterna a och b rörande särskilda tillstånd behöva icke tillämpas på personer, som äro vederbörligen bemyndigade att utöva och när de utöva terapeutisk och vetenskaplig verksamhet. 2. Parterna skola dessutom: a) förhindra, att hos dem som idka handel med och distribution av narkotika, hos statliga företag eller vederbörligen bemyndigade personer, som ovan avses, lagras större mängder narkotika och vallmohalm, än vad som med hänsyn till marknadsläget fordras för deras onormala verksamhet; och b) I. fordra, att anskaffande och utlämnande av narkotika till enskild person må ske endast mot i behörig ordning utfärdade recept. Denna föreskrift behöver icke tillämpas på narkotika, som enskild person enligt gällande författning äger rätt att anskaffa, använda, utlämna eller handhava i samband med dennes vederbörligen bemyndigade utövning av terapeutisk verksamhet; och II. om parterna anse sådana åtgärder nödvändiga eller önskvärda, skola de föreskriva, att recept på narkotika i förteckning I skola utskrivas på officiella formulär, som tillhandahållas i form av talonghäften av behöriga statliga myndigheter eller av bemyndigade fackorganisationer. 3. Det är önskvärt, att parterna fordra att skrivna eller tryckta anbud på narkotika, varje slag av reklam eller meddelanden med beskrivning av narkotika för kommersiella ändamål, förpackningar innehållande narkotika samt de etiketter, som åsättas narkotika vid försäljning, skola angiva det icke-varumärkesskyddade namn, som meddelats av världshälsoorganisationen. 4. Part, som anser en sådan åtgärd nödvändig eller önskvärd, skall fordra, att på varje förpackning, som innehåller ett narkotikum, skall finnas ett tydligt synligt rött dubbelstreck. Det yttre omslaget till sådan förpackning skall icke förses med rött dubbelstreck. 5. Part skall fordra, att den etikett, som åsättes ett narkotikum vid försäljning, skall angiva namnet på varje ingående narkotikum samt dess exakta mängd i vikt eller procent. Denna föreskrift behöver icke tillämpas i fråga om ett narkotikum, som utlämnas på recept till enskild person. 6. Bestämmelserna i paragraf 2 och 5 behöva icke tillämpas på detaljhandel eller distribution i minut av narkotika i förteckning II. Artikel 31 1. Parterna skola icke medvetet tillåta export av narkotika till något land eller område, om det icke sker: a) i överensstämmelse med ifrågavarande lands eller områdes lagar och förordningar; och b) inom gränserna för detta lands eller områdes totalberäkningar, såsom angives i paragraf 2 av artikel 19 med tillägg av de mängder, som kunna komma att reexporteras. 2. Parterna skola utöva samma övervakning och kontroll inom frihamnar och tullfria zoner som inom övriga delar av sina områden, förutsatt emellertid, att ännu strängare ordning må kunna tillämpas. 3. Parterna skola: a) övervaka genom särskilda tillstånd import och export av narkotika utom i de fall, då importen eller exporten Verkställes av ett eller flera statliga företag; b) övervaka alla personer och företag, som ägna sig åt sådan import eller export eller deltaga däri. 4. a) Varje part, som tillåter import eller export av narkotika, skall fordra, att särskilt import- eller exporttillståndsbevis utverkas för varje import eller export, vare sig den avser en eller flera narkotika. b) Tillståndsbevis skall innehålla uppgift om namnet på ifrågavarande narkotikum, det internationella icke-varumärkesskyddade namnet, om sådant finnes, den mängd som är avsedd att importeras eller exporteras, samt importörens och exportörens namn och adress och skall angiva den tidrymd, inom vilken importen eller exporten skall äga rum. c) Exporttillståndsbeviset skall också innehålla uppgift om importtillståndsbevisets nummer och datum (paragraf 5) samt om den myndighet, som utfärdat det. d) Importtillståndsbeviset skall kunna medgiva en uppdelning av importen på flera försändelser. 5. Före utfärdandet av ett exporttillståndsbevis skola parterna fordra, att den person eller firma, som söker exporttillstånd, företer ett importtillståndsbevis, utfärdat av behöriga myndigheter i det importerande landet eller området samt utvisande, att import dit av ifrågavarande narkotikum eller narkotika medgivits. Parterna skola använda ett formulär för importtillståndsbevis, som så nära som möjligt ansluter sig till det av kommissionen godkända. 6. En avskrift av exporttillståndsbeviset skall medfölja varje försändelse, och den regering, som utfärdar dylikt bevis, skall tillställa regeringen i det importerande landet eller området en avskrift därav. 7. a) Sedan importen ägt rum eller den tidrymd, som fastställts för importen, utlöpt, skall regeringen i det importerande landet eller området återställa exporttillståndsbeviset till regeringen i det exporterande landet eller området, försett med påteckning om sagda förhållande. b) I påteckningen skall angivas den mängd, som faktiskt importerats. c) Om den faktiskt exporterade mängden är mindre än den, som angivits i exporttillståndsbeviset, skall vederbörande myndighet anteckna den verkliga mängden på exporttillståndsbeviset samt på varje officiell avskrift därav. 8. Export av försändelser, adresserade till en bank för en annan persons räkning än den, som finnes namngiven på exporttillståndsbeviset, eller till en postbox skall förbjudas. 9. Export av försändelser, adresserade till tullnederlag, är förbjuden, såvida ej regeringen i det importerande landet på det importtillståndsbevis, som företetts av den person eller firma, som anhållit om exporttillstånd, intygar, att den har medgivit import av försändelsen i och för uppläggande i tullnederlag. I sådana fall skall exporttillståndsbeviset uttryckligen angiva, att försändelsen exporterats under dessa förutsättningar. För varje uttag från tullnederlaget fordras ett tillstånd av den myndighet, under vilken tullnederlaget sorterar; avser uttaget en försändelse till utlandet, skall det behandlas som en ny export i denna konventions mening. 10. Försändelser av narkotika, som anlända till eller lämna en parts område utan att åtföljas av exporttillståndsbevis, skola kvarhållas av vederbörande myndighet. 11. En part skall icke tillåta, att en försändelse av narkotika, avsedd för ett annat land, föres genom dess område - vare sig försändelsen avlastas eller icke från det transportmedel, med vilket den forslas - såvida icke en avskrift av exporttillståndsbeviset för försändelsen i fråga uppvisas för vederbörande myndighet hos nämnda part. 12. Vederbörande myndigheter i det land eller område, genom vilket en försändelse av narkotika tillåtes passera, skola vidtaga alla erforderliga åtgärder för att förhindra, att försändelsen vidarebefordras till annan destinationsort än den, som angives i den försändelsen åtföljande avskriften av exporttillståndsbeviset, såvida icke regeringen i det land eller område, genom vilket försändelsen föres, medgiver sådan destinationsförändring. Regeringen i det transiterande landet eller området skall behandla varje begäran om destinationsförändring, som om det rörde sig om en export från det transiterande landet eller området till landet eller området med den nya destinationsorten. Om destinationsförändring medgives, skola också bestämmelserna i paragraf 7 a och b tillämpas mellan det transiterande landet eller området och det land eller område, som ursprungligen exporterat försändelsen. 13. Försändelse av narkotika, som transiteras eller förvaras i tullnederlag, må icke under denna tid underkastas någon behandling, som kan förändra beskaffenheten hos dessa narkotika. Förpackningen må icke förändras utan tillstånd av vederbörande myndighet. 14. Bestämmelserna i paragraferna 11-13 rörande transitering av narkotika genom en parts område äro icke tillämpliga, då sådan försändelse transporteras i luftfartyg, som icke landar i det transiterande landet eller området. Om luftfartyget landar i detta land eller område, skola sagda bestämmelser vara tillämpliga, i den mån omständigheterna det medgiva. 15. Bestämmelserna i denna artikel inkräkta icke på bestämmelserna i något internationellt avtal, vilket begränsar den kontroll, som kan utövas av någon av parterna över narkotika i transito. 16. Ingen föreskrift i denna artikel utom paragraferna 1 a och 2 behöva tillämpas på beredningar i förteckning III. Artikel 32 1. Den internationella transporten i fartyg eller luftfartyg av de begränsade mängder narkotika, som anses erforderliga under resan vid sjukdomsfall eller katastroffall, skall icke betraktas som import, export eller transitering i denna konventions mening. 2. Det registrerande landet skall vidtaga erforderliga skyddsåtgärder för att förhindra otillbörlig användning av de narkotika, som avses i paragraf 1, eller bortförande av dem för olagliga ändamål. Kommissionen skall i samråd med vederbörande internationella organisationer lämna rekommendationer beträffande sådana skyddsåtgärder. 3. De narkotika, som medföras i Fartyg och luftfartyg jämlikt bestämmelserna i paragraf 1, skola vara underställda av det registrerande landet utfärdade lagar, förordningar, tillstånd och licenser utan att inkräkta på vederbörande lokala myndigheters rätt att företaga undersökningar, inspektioner eller andra kontrollåtgärder ombord i fartyg eller luftfartyg. Handhavandet av dessa narkotika vid katastroffall skall icke betraktas som överträdelse av bestämmelserna i paragraf 2 b av artikel 30. Artikel 33 Parterna skola icke tillåta innehav av narkotika utan vederbörligt bemyndigande. Artikel 34 Parterna skola fordra: a) att alla personer, som erhållit tillstånd i enlighet med bestämmelserna i denna konvention eller som ha befattningar inom direktionen eller övervakningen vid ett jämlikt bestämmelserna i denna konvention upprättat statligt företag, skola ha erforderliga förutsättningar för att effektivt och strikt fullgöra föreskrifterna i de lagar och förordningar, som antagits till följd av denna konvention; och b) att administrativa myndigheter, tillverkare, de som idka handel med narkotika, vetenskapsmän, vetenskapliga institutioner och sjukhus föra förteckningar, i vilka skola införas varje tillverkad mängd och varje förvärv och användning av narkotika. Dessa förteckningar skola förvaras under en tid av minst två år. I de fall talonghäften (artikel 30, paragraf 2 b) användas för officiella förskrivningar, skola dessa häften jämte stammen också förvaras under en tid av minst två år. Artikel 35 Parterna skola, under vederbörligt hänsynstagande till den grundlagsenliga, rättsliga och administrativa ordningen inom sina länder: a) vidtaga anstalter för att på det nationella planet samordna förebyggande och bekämpande åtgärder mot den olagliga handeln; för den skull höra de lämpligen låta inrätta ett särskilt organ, som skall svara för denna samordning; b) bistå varandra i kampen mot den olagliga handeln; c) samarbeta intimt med varandra och med vederbörande internationella organisationer, i vilka de äro medlemmar, i avsikt att föra en samordnad kamp mot den illegala handeln; d) försäkra sig om, att det internationella samarbetet mellan behöriga organ skötes snabbt; c) försäkra sig om, att juridiska handlingar, som förmedlas mellan länderna i samband med en rättegång, befordras på snabbaste sätt till de instanser, som parterna angivit; denna föreskrift skall icke inkräkta på varje parts rätt att begära att få juridiska handlingar sig tillsända på diplomatisk väg. Artikel 36 1. Varje part skall, under vederbörligt hänsynstagande till sina konstitutionella förhållanden, vidtaga nödvändiga åtgärder för att odling, produktion, tillverkning, extraktion, beredning, innehav, erbjudande, utbjudande till försäljning, distribution, köp, försäljning, överlåtelse av varje slag, förmedling, försändelse, transitering, transport, import och export av narkotika i strid med bestämmelserna i denna konvention samt varje annan handling, som enligt sagda parts åsikt är i strid med bestämmelserna i denna konvention, skola utgöra straffbara brott, när de begås avsiktligt, och att allvarliga brott skola vara belagda med adekvata straff, företrädesvis med fängelse eller andra frihetsberövande straff. 2. Under hänsynstagande till en parts konstitutionella förhållanden, rättsordning och inhemska lagar, a) I. skall vart och ett av de i paragraf 1 uppräknade brotten betraktas som ett särskilt brott, om det förövas i olika länder; II. skola avsiktlig delaktighet i nämnda brott, sammansvärjning i avsikt att begå och försök att begå sådana brott samt förberedande handlingar och finansiella operationer, som ha samband med i denna artikel nämnda brott, vara straffbara brott såsom föreskrives i paragraf 1; III. skola domar, som fällts i utlandet för dessa brott tagas med i räkningen för att fastställa återfall; och IV. skola förutnämnda allvarliga brott, vare sig de begåtts av infödda eller utlänningar, lagligen beivras av den part, inom vilkens område brottet begåtts, eller av den part, inom vilkens område brottslingen påträffas, ifall hans utlämning icke är förenlig med lagarna i det land, till vilket begäran härom gjorts, och ifall brottslingen icke redan blivit ställd inför råtta och dömd. b) Det är önskvärt, att i paragraf 1 och paragraf 2 a II angivna brott inbegripas under utlämningsbrott i varje utlämningstraktat, som är eller må bliva avslutad mellan parter, och att de erkännas som utlämningsbrott mellan de parter, för vilka fördrag eller ömsesidighet icke är villkor för utlämning; det förutsattes, att utlämning skall beviljas i enlighet med den parts lag, till vilken framställning om utlämning riktats, och att nämnda part skall äga rätt att vägra verkställa häktning av brottslingen eller bevilja utlämning, om vederbörande myndigheter anse brottet icke vara tillräckligt allvarligt. 3. Tillämpning av föreskrifterna i denna artikel skall vara beroende av bestämmelserna i en parts brottslagar i frågor rörande rättsskipning. 4. Bestämmelserna i denna artikel skola icke rubba den principen, att åsyftade brott skola definieras, åtalas och straffas i enlighet med varje parts nationella lagar. Artikel 37 Alla narkotika, ämnen och materiel, som använts vid eller avsetts för utförande av i artikel 36 angivna brott, skola tagas i beslag och förklaras förverkade. Artikel 38 1. Parterna skola ägna särskild uppmärksamhet åt anordningar för behandling, vård och rehabilitering av narkomaner. 2. Om narkomanien utgör ett allvarligt problem för en part och hans ekonomiska resurser medgiva det, är det önskvärt, att han skapar adekvata anordningar för en effektiv behandling av narkomaner. Artikel 39 Oavsett vad i denna konvention säges, skall en part, som anser detta vara nödvändigt eller önskvärt för skydd av folkhälsan, vara eller anses vara oförhindrad att införa kontrollåtgärder, som äro striktare eller strängare än de i denna konvention föreskrivna, och framför allt att kräva, att beredningar i förteckning III eller narkotika i förteckning II skola underställas alla eller vissa av de kontrollbestämmelser, som gälla narkotika i förteckning I. Artikel 40 1. Denna konvention, vars engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter1 äga lika vitsord, är intill den 1 augusti 1961 öppen för undertecknande av alla Förenta Nationernas medlemmar, av envar icke-medlemsstat, som är part i stadgan för den Internationella domstolen eller medlem i ett av Förenta Nationernas fackorgan och dessutom av envar stat, som rådet må inbjuda att bliva part. 2. Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationshandlingarna skola deponeras hos generalsekreteraren. 3. Denna konvention skall efter den 1 augusti 1961 stå öppen för anslutning av i paragraf 1 åsyftade stater. Anslutningshandlingarna skola deponeras hos generalsekreteraren. 1 Endast de engelska och franska texterna har medtagits har. Artikel 41 1. Denna konvention skall träda i kraft på trettionde dagen efter den dag, då den fyrtionde ratifikations- eller anslutningshandlingen deponerats i enlighet med artikel 40. 2. För varje annan stat, som deponerar ett ratifikations- eller anslutningsinstrument efter dagen för deposition av sagda fyrtionde handling, skall denna konvention träda i kraft på trettionde dagen efter det denna stat deponerat till ratifikations- eller anslutningsinstrument. Artikel 42 Denna konvention skall äga tillämpning inom alla översjöiska områden, för vilka en part är internationellt ansvarig, såvida icke först samtycke från ifrågavarande område erfordras på grund av ifrågavarande parts eller områdes grundlagar eller på grund av hävd. I så fall skall parten söka att så snabbt som möjligt erhålla erforderligt samtycke från området och, när detta lämnats, göra anmälan därom hos generalsekreteraren. Denna konvention skall äga tillämpning på det eller de områden, som omnämnas i sådan anmälan, från och med den dag, den mottagits av generalsekreteraren. I de fall ett föregående samtycke från det översjöiska området icke erfordras, skall vederbörande part vid tiden för undertecknandet, ratifikationen eller anslutningen uppgiva inom vilka sådana områden denna konvention äger tillämpning. Artikel 43 1. Varje part kan anmäla för generalsekreteraren, att med avseende på artiklarna 19, 20, 21 och 31 ett av dess områden är delat i två eller flera områden eller att två eller flera av dess områden äro sammanslagna till ett enda. 2. Två eller flera parter kunna anmäla för generalsekreteraren, att till följd av upprättandet av en tullunion dememellan dessa parter utgöra ett enda område med avseende på artiklarna 19, 20, 21 och 31. 3. Varje enligt paragraferna 1 och 2 ovan gjord anmälan skall äga rättsverkan från och med den 1 januari året efter det, då anmälan gjorts. Artikel 44 1. Bestämmelserna i denna konvention skola vid dess ikraftträdande mellan parterna ersätta bestämmelserna i följande fördrag: a) Internationella opiumkonventionen, undertecknad i Haag den 23 januari 1912; b) överenskommelse rörande tillverkning av, inrikes handel med och användning av bearbetat opium, undertecknad i Genève den 11 februari 1925; c) Andra internationella opiumkonventionen, undertecknad i Genève den 19 februari 1925; d) Konvention angående begränsning av tillverkningen och reglering av distributionen av narkotiska ämnen och beredningar, undertecknad i Geneve den 13 juli 1931; e) överenskommelse för kontrollen av opiumräkning i Fjärran Östern, undertecknad i Bangkok den 27 november 1931; f) Protokoll, undertecknat i Lake Success den 11 december 1946, med ändringar i de fördrag, konventioner och protokoll rörande narkotika, antagna i Haag den 23 januari 1912, i Genève den 11 februari 1925, den 19 februari 1925 och den 13 juli 1931, i Bangkok den 27 november 1931 och i Genève den 26 juni 1936, utom i vad avser dess inverkan på den sistnämnda konventionen; g) De under punkterna a-e angivna konventionerna och överenskommelserna, ändrade genom det under punkt f angivna protokollet av 1946; h) Protokoll, undertecknat i Paris den 19 november 1948, angående bringande under internationell kontroll av droger, vilka falla utom ramen för konventionen den 13 juli 1931 angående begränsning av tillverkningen och reglering av distributionen av narkotiska ämnen och beredningar, ändrad genom protokoll undertecknat i Lake Success den 11 december 1946; i) Protokoll angående begränsning och reglering av odlingen av vallmo, produktionen av, internationella handeln och engroshandeln med samt användningen av opium, undertecknat i New York den 23 juni 1953, om detta protokoll trätt i kraft. 2. Vid denna konventions ikraftträdande skall artikel 9 av konventionen angående undertryckande av olaglig handel med skadliga droger, undertecknad i Genève den 26 juni 1936, upphävas mellan de parter i nämnda konvention, som också äro parter i föreliggande konvention, och ersättas av paragraf 2 b av artikel 36 i denna konvention; sådan part kan emellertid efter anmälan därom till generalsekreteraren låta nämnda artikel 9 förbliva i kraft. Artikel 45 1. De uppgifter som tillkomma kommittén, om vars upprättande är föreskrivet i artikel 9, skola från dagen för denna konventions ikraftträdande (artikel 41, paragraf 1) allt efter deras art temporärt fullgöras av ständiga centralkommittén, upprättad enligt kapitel VI av den under artikel 44 c omtalade konventionen i dess ändrade lydelse och av det kontrollorgan, som upprättats enligt kapitel II av den under artikel 44 d omtalade konventionen i dess ändrade lydelse. 2. Rådet skall fastställa den dag, då den nya i artikel 9 omtalade kommittén skall träda i funktion. Från denna dag skall denna kommitté övertaga de uppgifter, som åvilat i paragraf 1 omtalade ständiga centralkommittén och kontrollorganet, med avseende på de medlemsstater, som äro parter i under artikel 44 nämnda fördrag men som icke äro parter i denna konvention. Artikel 46 1. Efter utgången av två år från dagen för denna konventions ikraftträdande (artikel 41, paragraf 1) kan envar part på egna vägnar eller för något område, för vilket parten är internationellt ansvarig, och vilket område har återtagit sitt enligt w artikel 42 avgivna samtycke, uppsäga konventionen genom att deponera en skriftlig handling hos generalsekreteraren. 2. Om generalsekreteraren mottagit uppsägningen den 1 juli eller dessförinnan, skall den träda i kraft den 1 januari påföljande år och, om den mottagits efter den 1 juli, skall den träda i kraft som om den mottagits den 1 juli eller dessförinnan året därpå. 3. Denna konvention skall upphävs, om till följd av de i enlighet med paragraf 1 angivna uppsägelserna villkoren för dess ikraftträdande jämlikt paragraf 1 av artikel 41 icke längre äro uppfyllda. Artikel 47 1. Varje part kan föreslå en ändring i denna konvention. Texten till och skålen för en sådan ändring skola översändas till generalsekreteraren, som har att lämna parterna och rådet meddelande därom. Rådet kan besluta antingen: a) att låta inkalla en konferens i enlighet med paragraf 4 av artikel 62 av Förenta Nationernas stadga för att taga den föreslagna ändringen under övervägande; eller b) att tillfråga parterna, om de godkänna den föreslagna ändringen, och samtidigt anmoda dem att till rådet inkomma med eventuella kommentarer över förslaget. 2. Om en föreslagen ändring, som utsänts i enlighet med paragraf 1 b av denna artikel, icke blivit avslagen av någon part inom aderton månader efter dess utsändande, skall den omedelbart tråda i kraft. Har den emellertid avslagits av någon part, må rådet med ledning av parternas kommentarer besluta, om en konferens skall inkallas för att taga sagda ändring under övervägande. Artikel 48 1. Om det uppstår tvist mellan två eller flera parter angående tolkningen eller tillämpningen av denna konvention, skola sagda parter rådgöra sinsemellan för att söka lösa tvisten genom underhandling, utredning, medling, förlikning, skiljedom, genom anlitande av regionala organ, på rättslig väg eller genom andra fredliga medel efter deras eget val. 2. Varje tvist som icke kan lösas på ovan angivet sätt skall överlämnas för avgörande till Internationella domstolen. Artikel 49 1. Part må vid tidpunkten för undertecknande, ratifikation eller anslutning förbehålla sig rätt att inom ett av sina områden temporärt tillåta: a) användning av opium för kvasimedicinska ändamål; b) opiumrökning; c) kokabladstuggning; d) användning av cannabis, cannabisharts, extrakter och tinkturer av cannabis för icke-medicinska ändamål; och e) produktion och tillverkning av samt handel med under a-d angivna narkotika för där avsedda ändamål. 2. För reservationer enligt paragraf 1 skola gälla följande inskränkningar: a) I paragraf 1 omtalade verksamheter må endast medgivas i den utsträckning, som överensstämmer med traditionen inom de områden, för vilka reservationen göres, och där de voro tillåtna den 1 januari 1961. b) Export av i paragraf 1 angivna narkotika för i samma paragraf avsedda ändamål må icke tillåtas till en icke-medlemsstat eller till ett område, inom vilket denna konvention icke äger tillämpning enligt artikel 42. c) Endast de personer må tillåtas att röka opium, vilka före den 1 januari 1964 inregistrerats av behöriga myndigheter. d) Den kvasimedicinska användningen av opium skall vara utrotad inom femton år efter denna konventions ikraftträdande enligt paragraf 1 av artikel 41. e) Kokabladstuggning skall vara utrotad inom tjugofem år efter denna konventions ikraftträdande enligt paragraf 1 av artikel 41. f) Användning av cannabis för andra än medicinska och vetenskapliga ändamål skall bringas att upphöra så snart som möjligt men i varje fall inom tjugofem år efter denna konventions ikraftträdande enligt paragraf 1 av artikel 41. g) Produktion och tillverkning av samt handel med i paragraf 1 angivna narkotika för varje i paragrafen omnämnd användning skola reduceras och slutligen definitivt upphöra samtidigt med sagda användning. 3. Varje part, som gör en reservation enligt paragraf 1, skall: a) i den årliga rapport, som skall tillställas generalsekreteraren enligt paragraf 1 a av artikel 18, innesluta en redogörelse för de framsteg, som gjorts under det föregående året för att utrota i paragraf 1 angiven användning, produktion, tillverkning eller handel: och b) tillställa kommittén särskilda beräkningar (artikel 19) och statistiska uppgifter (artikel 20) förde verksamheter, för vilka reservationen gjorts, och på det sått och enligt det formulär, som kommittén föreskrivit. 4. a) Om en part, som gör en reservation enligt paragraf 1, underlåter att insända: I. den i paragraf 3 a omtalade rapporten inom sex månader efter utgången av det år, till vilket upplysningarna hänföra sig; II. de i paragraf 3 b omtalade beräkningarna inom tre månader efter den av kommittén enligt paragraf 1 av artikel 12 fastställda dagen; III. de i paragraf 3 b omtalade statistiska uppgifterna inom tre månader efter den dag, då de enligt paragraf 2 av artikel 20 skola vara inlämnade, skall kommittén eller generalsekreteraren, allt efter omständigheterna, tillställa ifrågavarande part en anmälan om förseningen och fordra, att dessa upplysningar skola insändas inom tre månader efter mottagandet av denna anmälan. b) Om en part underlåter att inom denna tid efterfölja kommitténs eller generalsekreterarens anmodan, skall reservationen ifråga, som gjorts enligt paragraf 1, upphöra att gälla. 5. En stat, som gjort reservationer, kan genom skriftlig anmälan vid varje tidpunkt taga tillbaka alla eller en del av dessa reservationer. Artikel 50 1. Inga andra reservationer än de, som gjorts i enlighet med artikel 49 eller med följande paragrafer, äro tillåtna. 2. Varje stat kan vid tidpunkten för undertecknande, ratifikation eller anslutning göra reservationer med avseende på följande bestämmelser i denna konvention: paragraferna 2 och 3 av artikel 12; paragraf 2 av artikel 13; paragraferna 1 och 2 av artikel 14; paragraf 1 b av artikel 31 samt artikel 48. 3. Varje stat, som önskar bliva part i konventionen, men som vill tillförsäkra sig rätt att göra andra reservationer än de i paragraf 2 av denna artikel eller i artikel 49 angivna, kan upplysa generalsekreteraren om denna avsikt. Öm icke efter utgången av tolv månader från den dag, då generalsekreteraren utsänt meddelande om ifrågavarande reservation, en tredjedel av de stater, som ratificerat eller anslutit sig till denna konvention före utgången av nämnda tidsperiod, avgivit invändningar mot densamma, skall den anses ha blivit godkänd; det förutsättes emellertid, att de stater som opponerat sig mot reservationen icke behöva gentemot den reserverande staten ikläda sig några juridiska förpliktelser enligt denna konvention, vilka beröras av reservationen. 4. En stat, som gjort reservationer, kan genom skriftlig anmälan vid varje tidpunkt taga tillbaka alla eller en del av dessa reservationer. Artiklar 51 Generalsekreteraren skall underrätta samtliga i paragraf 1 av artikel 40 åsyftade stater om: a) Undertecknanden, ratifikationer och anslutningar i enlighet med artikel 40; b) Dagen för konventionens ikraftträdande i enlighet med artikel 41; c) Uppsägningar i enlighet med artikel 46; och d) Deklarationer och notifikationer enligt artiklarna 42, 43, 47, 49 och 50. Till bekräftelse härav hava undertecknade, i vederbörlig ordning befullmäktigade, undertecknat denna konvention på sina respektive regeringars vägnar: Som skedde i New York den trettionde mars år ettusen niohundra sextioett, i ett exemplar, som skall förbliva deponerat i Förenta Nationernas arkiv, och varav bestyrkta avskrifter skola tillställas samtliga medlemmar i Förenta Nationerna samt de andra stater, vilka omnämnas i paragraf 1 av artikel 40. Listor Förteckning över narkotika upptagna i lista I Förteckning över narkotika upptagna i lista II Förteckning av narkotika upptagna i lista III när a) dessa beredningar innehålla en eller flera andra beståndsdelar på sådant sått, att beredningen praktiskt taget icke medför risker för missbruk och att ingående narkotikum icke kan återvinnas med enkla metoder eller i en mängd, som kan orsaka fara för folkhälsan; och b) mängden av ingående narkotikum ej överstiger 100 milligram i varje enkeldos av dispenserade beredningar och 2,5 procent i ej dispenserade beredningar. 2. Beredningar av kokain, vilka innehålla högst 0,1 procent kokain, beräknat som kokainbas, och beredningar av opium eller morfin, vilka innehålla högst 0,2 procent morfin, beräknat som vattenfri morfinbas, och samtidigt innehållande en eller flera beståndsdelar på sådant sått, att beredningen praktiskt icke medför risker för missbruk och att ingående narkotikum icke kan återvinnas med enkla metoder eller i en mängd, som kan orsaka fara för folkhälsan. 3. Fasta beredningar av difenoxylat, vilka i varje enkeldos innehålla högst 2,5 milligram difenoxylat, beräknat som bas, och minst 25 mikrogram atropinsulfat. 4. Pulvis ipecacuanhae et opii compositus 10 procent pulvriserat opium 10 procent pulvriserad kräkrot i blandning med 80 procent av annan pulvriserad beståndsdel, som ej utgör ett narkotikum. 5. Beredningar, vilka överensstämma med varje i denna förteckning upptagen komposition, samt blandningar av sådana beredningar med ämne, som icke utgör ett narkotikum. Förteckning över narkotika upptagna i lista IV |