Print 

Sveriges internationella överenskommelser
1988 års narkotikabrottskonvention

ISSN 0284-1967
Utgiven av utrikesdepartementet
SÖ 1991:41
Nr 41

Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen Wien den 20 december 1988
Regeringen beslutade den 17 november 1988 att underteckna konventionen. Den 30 maj 1991 beslutade regeringen att ratificera konventionen. I anslutning till ratifikationen avgav Sverige en förklaring att Sverige skall ge tillkänna i fråga om artikel 3, punkt 10 att svensk grundläggande lagstiftning om utlämning innebär att bedömningen av om ett visst brott är att anse som politiskt brott skall göras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt angav förklaring, ifråga om artikel 7, punkt 8 och artikel 17, punkt 7 att svenskt centralorgan enligt dessa bestämmelser är utrikesdepartementet samt i fråga om artikel 7, punkt 9 att godtagbara språk är danska, norska och svenska. Ratifikationsinstrumentet deponerades hos Förenta nationernas generalsekreterare i New York den 22 juli 1991.
Konventionen trädde i kraft den 11 november 1990 och för Sverige den 20 oktober 1991. De på arabiska, kinesiska, ryska och spanska avfattade texterna finns tillgängliga på utrikesdepartementets rättsavdelning.
Riksdagsbehandling: Prop. 1990/91:127, JuU32, rskr. 323.

Översättning1

FÖRENTA NATIONERNAS KONVENTION MOT OLAGLIG HANTERING AV NARKOTIKA OCH PSYKOTROPA ÄMNEN

Antagen av konferensen vid dess 6:e plenarsammanträde den 19 december 1988

Parterna till denna konvention

som känner stor oro över omfattningen och ökningen av den olagliga tillverkningen av, efterfrågan på och hanteringen av narkotika och psykotropa ämnen, vilka utgör ett allvarligt hot mot människornas hälsa och välfärd och har en skadlig inverkan på samhällets ekonomiska, kulturella och politiska grundvalar,

som känner stor oro även över den ständigt växande inbrytning i olika sociala grupper som görs av den olagliga hanteringen av narkotika och psykotropa ämnen, och i synnerhet över det faktum att barn utnyttjas i mänga delar av världen som en illegal konsumentmarknad för narkotika och för olaglig tillverkning och distribution av och handel med narkotika och psykotropa ämnen, vilket medför risker av utomordentligt allvarligt slag,

som inser sambanden mellan olaglig narkotikahantering och annan organiserad brottslig verksamhet, vilka underminerar staternas lagliga ekonomier och utgör ett hot mot deras stabilitet, säkerhet och suveränitet,

som inser även att olaglig hantering är en brottslig verksamhet av internationell karaktär och att kampen mot den kräver skyndsamma åtgärder och högsta prioritet,

1 Översättning i enlighet med den i prop. 1990/91:127 intagna texten.

som är medvetna om att den olagliga hanteringen ger upphov till stora ekonomiska vinster och förmögenheter, vilka gör det möjligt för transnationella brottsorganisationer att tränga in i, fördärva och korrumpera statsmaskineriet, den lagliga affärs- och finansverksamheten samt samhällsstrukturen på alla nivåer,

som föresatt sig att beröva de personer som bedriver olaglig hantering vinningen av deras brottsliga verksamhet och därigenom undanröja huvudmotivet för denna verksamhet,

som önskar avlägsna grundorsakerna till missbruket av narkotika och psykotropa ämnen, inklusive den illegala efterfrågan på narkotika och sådana ämnen samt de enorma vinster som härrör från den olagliga hanteringen,

som beaktar att åtgärder erfordras för kontroll av vissa ämnen, däribland mellanprodukter, kemikalier och lösningsmedel, som används vid tillverkningen av narkotika och psykotropa ämnen och som genom sin lättillgänglighet har lett till att den hemliga tillverkningen av narkotika och sådana ämnen har ökat,

som föresatt sig att förbättra det internationella samarbetet för att bekämpa den olagliga hanteringen till havs.

som inser att alla stater har ett gemensamt ansvar för utrotningen av den olagliga hanteringen och att detta kräver samordnade åtgärder inom ramen för det internationella samarbetet,

som erkänner Förenta nationernas behörighet när det gäller kontrollen av narkotika och psykotropa ämnen och som önskar att de internationella organ som handhar denna kontroll skall verka inom ramen för denna organisation,

som på nytt bekräftar de vägledande principer som ligger till grund för gällande traktater om narkotika och psykotropa ämnen och det kontrollsystem som är föreskrivet i dessa,

som inser behovet av att förstärka och komplettera de åtgärder som föreskrivs i 1961 års allmänna narkotikakonvention, i samma konvention med de ändringar som infördes genom 1972 års protokoll om ändringar i 1961 års allmänna narkotikakonvention samt i 1971 års konvention om psykotropa ämnen i syfte att minska betydelsen och omfattningen av den olagliga hanteringen och dess allvarliga följder,

som även inser vikten av att förstärka och utveckla effektiva rättsliga medel för internationellt straffrättsligt samarbete i syfte att bekämpa den internationella brottsliga verksamhet som den olagliga hanteringen utgör,

som önskar sluta en omfattande, effektiv och verksam internationell konvention, som är särskilt inriktad på den olagliga hanteringen och som beaktar de olika aspekter som är förknippade med detta problem i dess helhet, i synnerhet de aspekter som inte förutsetts i de befintliga traktaterna rörande narkotika och psykotropa ämnen,

har kommit överens om följande.


Artikel 1
Definitioner


Där inte annat uttryckligen sägs eller sammanhanget kräver annat, skall följande definitioner tillämpas genomgående i denna konvention:

(a) "Styrelsen," varmed avses Internationella narkotikakontrollstyrelsen, som inrättades genom 1961 års allmänna narkotikakonvention och samma konvention med de ändringar som infördes genom 1972 års protokoll om ändringar i 1961 års allmänna narkotikakonvention,

(b) "Cannabisväxt", varmed avses varje växt av släktet Cannabis;

(c) "Kokabuske", varmed avses varje art av släktet Erythroxylon;

(d) "Yrkesmässig fraktförare", varmed avses enskilda personer eller statliga, enskilda eller andra organisationer som bedriver transport av personer, gods eller post mot ersättning, hyra eller annat utbyte;

(e) "Kommissionen", varmed avses Förenta nationernas ekonomiska och sociala råds narkotikakommission;

(f) "Förverkande", vilket där så är tillämpligt inbegriper "forfeiture", varmed avses bestående berövande av egendom till följd av beslut av en domstol eller annan behörig myndighet;

(g) "Övervakad leverans", varmed avses metoden au tillåta att en olaglig eller misstänkt försändelse av narkotika, psykotropa ämnen, ämnen upptagna i förteckning I eller förteckning II fogade till denna konvention, eller ämnen med vilka sådana ämnen ersatts, förs ut ur, igenom eller in i ett eller flera länders territorium med de behöriga myndigheternas vetskap och under deras övervakning, i avsikt att identifiera personer som är inblandade i brott som anges i artikel 3, punkt 1, i konventionen;

(h) "1961 års konvention", varmed avses 1961 års allmänna narkotikakonvention;

(i) "1961 års konvention med ändringar", varmed avses 1961 års allmänna narkotikakonvention med de ändringar som infördes genom 1972 års protokoll om ändringar i 1961 års allmänna narkotikakonvention;

(j) "1971 års konvention", varmed avses 1971 års konvention om psykotropa ämnen;

(k) "Rådet", varmed avses Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd;

(l) "Spärrande" eller "beslag", varmed avses att tillfälligt förbjuda överlåtelse, omvandling, förfogande över eller flyttning av egendom eller tillfälligt förvar eller omhändertagande av egendom med stöd av ett beslut av domstol eller behörig myndighet;

(m) "Olaglig hantering", varmed avses brott som anges, i artikel 3, punkterna 1 och 2, i denna konvention;

(n) "Narkotika", varmed avses varje ämne, vare sig naturligt eller syntetiskt, som finns upptaget i förteckningarna I och II 1961 års allmänna narkotikakonvention och samma konvention med de ändringar som infördes genom 1972 års protokoll om ändringar i 1961 års allmänna narkotikakonvention;

(o) "Vallmo", varmed avses växten av arten Papaver somniferum 1;

(p) "Vinning", varmed avses all egendom som förvärvats genom eller som direkt eller indirekt härrör från brott som anges i artikel 3, punkt 1;

(q) "Egendom", varmed avses alla slags tillgångar, materiella eller immateriella, los eller fast egendom samt juridiska handlingar eller urkunder som styrker äganderätt till eller annan rätt till sådana tillgångar,

(r) "Psykotropt ämne." varmed avses varje ämne, naturligt eller syntetiskt, eller varje naturligt material som finns upptaget i förteckningarna I, II, III eller IV i 1971 års konvention om psykotropa ämnen;

(s) "Generalsekreteraren", varmed avses Förenta nationernas generalsekreterare

(t) "Förteckning I" och "Förteckning II", varmed avses de på detta sätt numrerade och till denna konvention fogade förteckningarna över ämnen med de ändringar som från tid till annan kan komma att göras i överensstämmelse med artikel 12;

(u) "Transitstat", varmed avses stat genom vars territorium olaglig narkotika, psykotropa ämnen eller ämnen upptagna i förteckning I och förteckning II transponeras, och som är varken ursprungsland eller slutligt destinationsland för dessa.


Artikel 2
Konventionens omfattning


1. Syftet med denna konvention är att främja samarbetet mellan parterna för att de mer effektivt skall kunna angripa de olika formerna av olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen med internationell omfattning. Vid fullgörandet av sina skyldigheter enligt konventionen skall parterna vidta erforderliga åtgärder, inklusive lagstiftning och administrativa åtgärder, i enlighet med de grundläggande bestämmelserna i sina nationella rättsordningar.

2. Parterna skall fullgöra sina skyldigheter enligt denna konvention på ett sätt som är förenligt med principerna om staters suveräna likställdhet och territoriella integritet samt med principen om icke-inblandning i andra staters inre angelägenheter,

3. Part skall inte inom en annan parts territorium utöva rättskipning eller funktioner som är förbehållna den andra partens myndigheter enligt dess nationella lag.


Artikel 3
Brott och påföljder


1. Varje part skall vidta nödvändiga åtgärder för att enligt sin nationella lagstiftning belägga följande handlingar med straff när de begås uppsåtligen:

(a) (i) produktion, tillverkning, extraktion, beredning, erbjudande, utbjudande till försäljning, distribution, försäljning, överlåtelse av varje slag, förmedling, försändelse, transitering, transport, import och export av varje slag av narkotika eller psykotropa ämnen i strid med bestämmelserna i 1961 års konvention, 1961 års konvention med ändringar eller 1971 års konvention;

(ii) odling av opiumvallmo, kokabuske eller cannabisväxt i avsikt att framställa narkotika i strid med bestämmelserna i 1961 års konvention och 1961 års konvention med ändringar,

(iii) innehav eller köp av varje slag av narkotika eller psykotropa ämnen för varje under (i) ovan uppräknad verksamhet;

(iv) tillverkning, transport eller distribution av utrustning, material eller ämnen upptagna i förteckning I och förteckning II med vetskap om att de skall användas i eller för olaglig odling, produktion eller framställning av narkotika eller psykotropa ämnen;

(v) organiserande, ledande eller finansiering av något av de i (i), (ii), (iii) och (iv) angivna brotten;

(b) (i) omsättning eller överlåtelse av egendom med vetskap om att egendomen härrör från ett eller flera brott enligt (a) i denna punkt eller från delaktighet i sådant eller sådana brott, om det sker för att dölja eller maskera egendomens olagliga ursprung eller för att bistå en person som är delaktig i brottet eller brotten att undandra sig de rättsliga följderna av sina handlingar;

(ii) döljande eller maskering av egendomens rätta art eller ursprung, av dess belägenhet eller förfogandet över den eller dess förflyttning eller av äganderätten eller andra rättigheter till den med vetskap om att egendomen härrör från ett eller flera brott enligt (a) i denna punkt eller från delaktighet i sådant eller sådana brott,

(c) med reservation för sina konstitutionella principer och grundbegreppen i sin rättsordning:

(i) förvärv, innehav eller användning av egendom om gärningsmannen vid mottagandet kände till att egendomen härrörde från en eller flera av de brott som anges under (a) i denna punkt eller från delaktighet i sådant eller sådana brott;

(ii) innehav av utrustning, material eller ämnen angivna i förteckning I eller förteckning II med vetskap om att de används eller skall användas i eller för olaglig odling, produktion eller framställning av narkotika eller psykotropa ämnen;

(iii) att offentligt uppmana eller söka förleda andra, på vilket sätt det vara må, att begå brott som anges i denna artikel eller att dagligen använda narkotika eller psykotropa ämnen;

(iv) delaktighet i brott som anges i denna artikel, samverkan eller sammansvärjning i avsikt att begå sådana brott, försök au begå eller medhjälp eller bistånd till, främjande av eller råd för genomförandet av sådant brott.

2. Med reservation för sina konstitutionella principer och grundbegreppen i sin rättsordning skall varje part vidta erforderliga åtgärder för att, i de fall då handlingen begås uppsåtligen, belägga med straff enligt sin nationella lag innehav, köp eller odling av narkotika eller psykotropa ämnen för personligt bruk i strid med bestämmelserna i 1961 års konvention. 1961 års konvention med ändringar och 1971 års konvention.

3. Vetskap, uppsåt eller avsikt som erfordras för att brott som anges i punkt 1 av denna artikel skall föreligga får härledas från yttre faktiska omständigheter.

4. (a) Varje part skall belägga brott enligt punkt 1 i denna artikel med straff som tar hänsyn till brottens allvarliga att, såsom fängelsestraff eller annan frihetsberövande påföljd, böter och förverkande.

(b) Parterna kan, i fråga om brott enligt punkt 1 i denna artikel, föreskriva att gärningsmannen utöver dom eller straff skall bli föremål för åtgärder såsom behandling, utbildning, eftervård, rehabilitering eller social återanpassning.

(c) Utan hinder av föregående stycken i denna punkt kan parterna, i fall där brottet är mindre allvarligt, som alternativ till dom eller straff föreskriva åtgärder som utbildning, rehabilitering eller social återanpassning samt, när gärningsmannen är narkotikamissbrukare, behandling och eftervård.

(d) Parterna kan, antingen som alternativ till dom eller straff eller som tillägg därtill, i fråga om brott enligt punkt 2 i denna artikel, föreskriva att gärningsmannen skall bli föremål för behandling, utbildning, eftervård, rehabilitering eller social återanpassning.

5. Parterna skall säkerställa att deras domstolar och andra behöriga myndigheter med domsrätt kan beakta sådana faktiska omständigheter som gör brott enligt punkt 1 av denna artikel särskilt allvarliga, såsom:

(a) att en organiserad brottslig grupp som gärningsmannen tillhör är inblandad i brottet;

(b) att gärningsmannen är inblandad i annan organiserad internationell brottslig verksamhet;

(c) att gärningsmannen är inblandad i annan olaglig verksamhet som främjats av brottet i fråga;

(d) att gärningsmannen använt våld eller vapen;

(e) att gärningsmannen innehar ett offentligt ämbete och brottet har anknytning till detta ämbete;

(f) att minderåriga har funnits bland offren eller har använts i verksamheten;

(g) att brottet förövats på en kriminalvårdsanstalt eller en utbildningsanstalt eller socialtjänstinrättning eller i deras omedelbara närhet eller på andra platser som skolbarn och studerande brukar besöka för utbildnings- eller idrottsändamål eller för fritidsaktiviteter;

(h) i den utsträckning en parts nationella lag tillåter detta, att gärningsmannen tidigare dömts, i synnerhet för liknande brott, oavsett om domen avkunnats utomlands eller av partens egna domstolar.

6. Parterna skall sträva efter att säkerställa att sådan diskretionär prövningsrätt som är föreskriven i deras nationella lag avseende åtal mot personer för brott enligt i denna artikel tillämpas på ett sådant sätt att bekämpningen av dessa brott blir så effektiv som möjligt och att vederbörlig hänsyn tas till behovet av att avskräcka från att sådana brott förövas.

7. Parterna skall säkerställa att deras domstolar och andra behöriga myndigheter beaktar den allvarliga arten i de i punkt 1 i denna artikel angivna brotten och de i punkt 5 i denna artikel angivna omständigheterna, när de bedömer frågan om tidig eller villkorlig frigivning av personer som dömts för sådana brott.

8. Varje part skall, där så är lämpligt, i sin nationella lag fastställa en lång preskriptionstid inom vilken rättsligt förfarande skall kunna inledas i fråga om brott som anges i punkt 1 i denna artikel och en ännu längre preskriptionstid i de fall då den misstänkte har undandragit sig lagföring.

9. Varje part skall vidta lämpliga åtgärder, förenliga med dess rättsordning, för att säkerställa att den som har åtalats för eller befunnits skyldig till brott som anges i punkt 1 i denna artikel och som påträffas inom dess territorium är närvarande vid det nödvändiga rättsliga förfarandet.

10. Vid samarbete mellan parterna enligt denna konvention och i synnerhet vid samarbete enligt artiklarna 5,6, 7 och 9, skall, om inte annat följer av konstitutionella begränsningar eller grundläggande nationell lag, brott som anges i denna artikel inte anses som skattebrott eller politiska brott eller som politiskt grundade.

11. Bestämmelserna i denna artikel skall inte rubba principen att beskrivningen av åsyftade brott och av de lagliga invändningar som kan göras skall vara förbehållna varje parts nationella lag samt att sådana brott skall åtalas och bestraffas i enlighet med denna lag.


Artikel 4
Domsrätt


1. Varje part
(a) skall vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att den skall kunna utöva domsrätt i fråga om brott som anges i artikel 3, punkt 1, när:

(i) brottet har förövats inom dess territorium;

(ii) brottet har förövats ombord på ett fartyg som för den statens flagga eller på ett luftfartyg som är registrerat enligt dess lagar vid tidpunkten för brottet,

(b) kan vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att den skall kunna utöva domsrätt i fråga om brott som anges i artikel 3, punkt 1, när

(i) brottet har förövats av en av dess medborgare eller av en person som har hemvist inom dess territorium;

(ii) brottet har förövats ombord på en fartyg i fråga om vilket parten har fått tillstånd att vidta lämpliga åtgärder enligt artikel 17, under förutsättning att sådan domsrätt skall utövas endast på grundval av avtal eller överenskommelser som avses i punkterna 4 och 9 i nämnda artikel;

(iii) brottet är sådant som anges i artikel 3, punkt 1 (c) (iv), och har förövats utanför partens territorium med avsikt att inom dess territorium föröva en brott som anges i artikel 3, punkt 1.

2. Varje part
(a) skall vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att den skall kunna utöva jurisdiktion i fråga om brott enligt artikel 3, punkt 1, när den misstänkte befinner sig inom dess territorium och parten inte utvisar honom till en annan part på grund av att

(i) brottet förövats inom dess territorium eller ombord på en fartyg som förde den statens flagga eller ombord på ett luftfartyg registrerat enligt dess lagar vid tidpunkten för brottet; eller att

(ii) brottet har förövats av en av dess medborgare;

(b) kan även vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att den skall kunna utöva domsrätt i fråga om brott enligt artikel 3, punkt 1, när den misstänkte befinner sig inom dess territorium och parten inte utlämnar honom till en annan part.

3. Denna konvention utesluter inte att straffrättslig domsrätt utövas av en part enligt dess nationella lag.


Artikel 5
Förverkande


1. Varje part skall vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att möjliggöra förverkande av

(a) vinning som härrör från brott enligt artikel 3, punkt 1, eller egendom motsvarande värdet av sådan vinning;

(b) narkotika och psykotropa ämnen, materia! och utrustning eller andra hjälpmedel som använts eller varit avsedda att användas på något sätt vid brott enligt artikel 3, punkt 1.

2. Varje part skall även vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att deras behöriga myndigheter skall kunna identifiera, spåra och spärra eller beslagta vinning, egendom, hjälpmedel eller andra föremål som avses i punkt 1 i denna artikel för att förverkande senare skall kunna ske.

3. För att möjliggöra de åtgärder som avses i denna artikel skall varje part bemyndiga sina domstolar eller andra behöriga myndigheter att förordna att bank- eller affärshandlingar eller andra handlingar rörande ekonomiska förhållanden skall göras tillgängliga eller beslagtas. En part skall inte vägra att vidta åtgärder enligt bestämmelserna i denna punkt under hänvisning till banksekretess.

4. (a) Efter en framställning enligt bestämmelserna i denna artikel från en part som har domsrätt över ett brott enligt artikel 3, punkt 1, skall den part inom vars område vinning, egendom, hjälpmedel eller andra föremål som avses i punkt 1 i denna artikel finns

(i) överlämna framställningen till sina behöriga myndigheter för att utverka ett beslut om förverkande och, om ett sådant beslut meddelas, låta verkställa det; eller

(ii) Överlämna till sina behöriga myndigheter ett beslut om förverkande meddelat av den ansökande parten enligt punkt 1 i denna artikel för verkställighet i den omfattning som begärs, till den del beslutet avser vinning, egendom hjälpmedel eller andra föremål som avses i punkt 1 i denna artikel som finns inom den anmodade partens territorium.

(b) Efter en framställning enligt bestämmelserna i denna artikel från en part som har domsrätt över brott enligt 3, punkt 1, skall den anmodade parten vidta åtgärder för att identifiera, spåra och spärra eller beslagta vinning, egendom, hjälpmedel eller andra föremål som avses i punkt 1 i denna artikel för att förverkande skall kunna ske på grund av ett beslut som meddelas antingen av den ansökande parten eller av den anmodade parten efter framställning enligt (a) i denna punkt.

(c) De beslut eller åtgärder som föreskrivs i (a) och (b) i denna punkt skall beslutas av den anmodade parten i enlighet med och på de villkor som föreskrivs i dess nationella lag och processuella bestämmelser eller i bilaterala eller multilaterala fördrag, avtal eller överenskommelser som den kan vara bunden av i förhållande till den ansökande parten.

(d) Bestämmelserna i punkterna 6-19 i artikel 7 skall gälla i tillämpliga delar. Utöver sådana upplysningar som anges i punkt 10 i artikel 7 skall framställningar enligt denna artikel innehålla följande:

(i) i fråga om en framställning enligt (a) (i) i denna punkt, en beskrivning av den egendom som skall förverkas och en redogörelse för de omständigheter som åberopas av den ansökande parten som skall vara tillräckligt omfattande för att den anmodade parten skall kunna utverka ett beslut enligt sin nationella lag;

(ii) i fråga om en framställning enligt (a) (ii), en rättsligt giltig kopia av det beslut om förverkande utfärdat av den ansökande parten som åberopas till stöd för framställningen, en redogörelse för omständigheterna samt uppgift om i vilken omfattning verkställighet begärs;

(iii) i fråga om en framställning enligt (b), en redogörelse för de omständigheter som åberopas av den ansökande parten och uppgift om de åtgärder som begärs.

(e) Varje part skall förse generalsekreteraren med den lag- eller förordningstext vari bestämmelserna i denna punkt regleras samt texten till varje senare ändring i sådan lag eller förordning.

(f) Om en part ställer som villkor för att vidta de åtgärder som avses i (a) och (b) i denna punkt att en avtal skall föreligga, skall den betrakta denna konvention som den nödvändiga och tillräckliga avtalsgrunden.

(g) Parterna skall sträva efter att sluta bilaterala och multilaterala fördrag, avtal eller överenskommelser för att öka effektiviteten i det internationella samarbetet enligt denna artikel.

5. (a) Vinning eller egendom som förverkats av en part enligt punkt 1 eller punkt 4 i denna artikel skall förfogas över av parten i enlighet med dess nationella lag och administrativa bestämmelser.

(b) När en part bifaller en framställning från en annan part enligt denna artikel, kan parten särskilt överväga att sluta avtal om att

(i) överlämna värdet av vinningen eller egendomen eller medel som erhålls från försäljningen av sådan vinning eller egendom, eller en väsentlig del därav, till mellanstatliga organ som är inriktade på bekämpning av olaglig hantering och missbruk av narkotika och psykotropa ämnen;

(ii) dela vinningen eller egendomen eller medel som erhålls från försäljningen av sådan vinning eller egendom med andra parter på en regelmässig basis eller enligt grunder som fastställs i det enskilda fallet i enlighet med dess nationella lag och administrativa förfaranden eller bilaterala eller multilaterala fördrag som ingåtts i detta syfte.

6. (a) Om vinning har omvandlats eller omsatts till annan egendom, skall sådan egendom vara föremål för de åtgärder som avses i denna artikel i stället för vinningen.

(b) Om vinning har blandats med egendom som förvärvats från lagliga källor, skall sådan egendom, utan att inverka på vad som kan gälla i fråga om beslag eller spärrande, vara föremål för förverkande till det beräknade värdet av den vinning som sammanblandats.

(c) Även intäkter eller annat utbyte som härrör från

(i) vinning;

(ii) egendom som vinning har omvandlats eller omsatts till; eller

(iii) egendom med vilken vinning har blandats

skall vara föremål för de åtgärder som avses i denna artikel på samma sätt och i samma omfattning som vinning.

7. Varje part kan överväga att tillämpa omvänd bevisbörda i fråga om huruvida egendom som misstänkts vara vinning eller annan egendom som kan förverkas är förvärvad på ett lagligt sätt, i den utsträckning detta är förenligt med principerna i den nationella lagen och med arten av de rättsliga och andra förfaranden som kan gälla.

8. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tolkas så att de inkräktar på de rättigheter som tillkommer godtroende tredje man.

9. Ingenting i denna artikel skall inverka på principen att åsyftade åtgärder skall definieras och genomföras i enlighet med och på de villkor som föreskrivs i varje parts nationella lagar.


Artikel 6
Utlämning


1. Denna artikel skall äga tillämpning på brott som parterna belagt med straff i enligt med i artikel 3, punkt 1.

2. Varje brott som denna artikel är tillämplig på skall anses vara ett utlämningsbart brott i varje utlämningsavtal som redan ingåtts mellan parterna. Parterna förbinder sig att medta dessa brott som utlämningsbara brott i varje utlämningsavtal som kommer att slutas dem emellan.

3. Om en part, som för utlämning ställer som villkor att ett utlämningsavtal skall föreligga, mottar en framställning om utlämning från en annan part med vilken den inte slutit något sådant avtal, får den betrakta denna konvention som laglig grund för utlämning i fråga om varje brott på vilket denna artikel är tillämplig. Parter som kräver detaljerad lagstiftning för att kunna tillämpa denna konvention som laglig grund för utlämning skall överväga att anta sådan lagstiftning som kan krävas.

4. Parter som för utlämning inte ställer som villkor att utlämningsavtal skall föreligga skall anse de brott som avses i denna artikel som utlämningsbara brott dem emellan.

5. Utlämning skall vara underkastad de villkor som gäller enligt den anmodade partens lag eller enligt tillämpliga utlämningsavtal, däri inbegripet de grunder som får åberopas av den anmodade parten för att vägra utlämning

6. Vid prövning av en framställning som mottas enligt denna artikel får den anmodade parten avslå en framställning om det föreligger grundad anledning för dess rättsliga instanser eller andra behöriga myndigheter att anta att bifall till framställningen skulle bidra till att en person åtalas eller straffas på grund av sin ras, tro, nationalitet eller politiska uppfattning eller att det på någon av dessa grunder skulle vara till förfång för någon som berörs av framställningen.

7. Parterna skall i fråga om de brott som avses i denna artikel sträva efter att underlätta Utlämningsförfarandet och förenkla de bevisrättsliga krav som gäller för detta.

8. Under hänsynstagande till bestämmelserna i sin nationella lag och de utlämningsavtal som den ingått kan den anmodade parten, om den finner att omständigheterna kräver det och att ärendet är brådskande, på begäran av den ansökande parten ta en person som begärts utlämnad och som befinner sig inom dess territorium i förvar eller vidta andra lämpliga åtgärder för att säkerställa att vederbörande är närvarande vid Utlämningsförfarandet.

9. Utan inskränkning i fråga om den straffrättsliga domsrätt som gäller enligt dess nationella lag skall en part inom vars territorium en misstänkt gärningsman påträffas

(a) om parten på de grunder som anges i artikel 4, punkt 2 (a), inte utlämnar honom i anledning av brott enligt artikel 3, punkt 1, överlämna ärendet till sina behöriga myndigheter för åtal, såvida inte annat avtalats med den ansökande parten;

(b) om parten inte utlämnar honom i anledning av ett sådant brott och parten har tillförsäkrat sig domsrätt beträffande brottet i enlighet med artikel 4, punkt 2 (b), överlämna ärendet till sina behöriga myndigheter för åtal, om inte annat begärts av den ansökande parten för att den skall behålla sin rätt att utöva laglig domsrätt.

10. Om utlämning, som begärs för att verkställa ådömd påföljd, vägras på grund av att den person som begärs utlämnad är en av den anmodade partens medborgare, skall den anmodade parten, om dess lag tillåter det och i överensstämmelse med de krav den lagen uppställer, på begäran av den ansökande parten överväga att låta verkställa den påföljd som ådömts enligt den ansökande partens lag eller återstående del därav.

11. Parterna skall sträva efter att sluta bilaterala och multilaterala avtal för att genomföra eller öka effektiviteten i fråga om utlämning.

12. Parterna kan överväga att sluta bilaterala eller multilaterala avtal, såväl för enskilda fall som allmänna avtal, om att personer som dömts till fängelse eller annan frihetsberövande påföljd för brott som denna artikel är tillämplig på skall överföras till sina hemländer för att straffet skall kunna avtjänas där.


Artikel 7
Inbördes rättshjälp


1. Parterna skall i enlighet med denna artikel lämna varandra inbördes rättshjälp i största möjliga omfattning vid brottsutredningar, åtal och andra rättsliga förfaranden avseende brott enligt artikel 3, punkt 1.

2. Inbördes rättshjälp som skall lämnas enligt denna artikel kan begäras i något av följande syften:

(a) upptagande av vittnesmål eller andra utsagor.

(b) delgivning av rättegångshandlingar,

(c) genomförande av husrannsakan och beslag;

(d) undersökning av föremål och platser,

(e) tillhandahållande av information och bevismaterial;

(f) tillhandahållande av handlingar och uppteckningar av betydelse i original eller i bestyrkt kopia, däri inbegripet bank- och företagshandlingar och andra handlingar som rör ekonomiska eller affärsmässiga förhållanden.

(g) identifiering eller sparande av vinning, egendom, hjälpmedel eller andra föremål för bevisändamål.

3. Parterna kan lämna varandra varje annat slag av inbördes rättshjälp som står i överensstämmelse med den anmodade partens nationella lag.

4. På begäran skall parterna, i den män det är förenligt med deras nationella lag och bruk, underlätta eller medverka till att personer som samtycker till att medverka i brottsutredningar eller delta i andra rättsliga förfaranden, däri inbegripet personer som är berövade friheten, kan vara närvarande eller inställa sig vid sådan utredning eller sådant förfarande.

5. En part skall inte vägra att lämna inbördes rättshjälp enligt denna artikel med hänvisning till banksekretess.

6. Bestämmelserna i denna artikel skall inte påverka de skyldigheter enligt andra avtal, vare sig bilaterala eller multilaterala, som reglerar eller kan komma att reglera, helt eller delvis, inbördes rättshjälp i brottmål.

7. Punkterna 8-19 i denna artikel skall vara tillämpliga på framställningar som görs enligt denna artikel, om inte parterna i fråga är bundna av ett särskilt avtal om inbördes rättshjälp. Om parterna är bundna av ett sådant avtal, skall motsvarande bestämmelser i det avtalet gälla, om inte parterna kommer överens om att punkterna 8-19 i denna artikel skall gälla i stället.

8. Parterna skall utse ett centralorgan eller, där så erfordras, flera sådana organ, som skall ha ansvar och befogenhet att handlägga framställningar om inbördes rättshjälp eller att överlämna framställningarna till behöriga myndigheter för verkställighet. Generalsekreteraren skall underrättas om det eller de organ som utsetts för detta ändamål. Framställningar om inbördes rättshjälp och meddelanden som har samband därmed skall översändas mellan de av parterna utsedda centralorganen; detta krav skall dock inte inskränka en parts rätt att kräva att sådana framställningar och meddelanden skall översändas på diplomatisk väg eller, om ärendet är brådskande och om parterna samtycker, genom den internationella kriminalpolisorganisationen, där så är möjligt.

9. Framställningar skall avfattas skriftligt på ett för den anmodade parten godtagbart språk. Generalsekreteraren skall underrättas om vilket eller vilka språk som är godtagbara för varje part. Om ärendet är brådskande och om parterna samtycker, kan framställningar göras muntligen. I sådana fall skall framställningen bekräftas skriftligen utan dröjsmål.

10. En framställning om inbördes rättshjälp skall innehålla

(a) uppgift om den myndighet som gör framställningen;

(b) föremålet för och arten av den brottsutredning, det åtal eller rättsliga förfarande som framställningen avser samt namnet på den myndighet som handlägger brottsutredningen, åtalet eller det rättsliga förfarandet jämte upplysningar om vilka uppgifter denna myndighet har,

(c) en sammanfattning av de omständigheter som är av betydelse i ärendet utom i de fall framställningen gäller delgivning av rättegångshandlingar.

(d) uppgift om vilket slag av bistånd som begärs samt huruvida den ansökande parten önskar att ett särskilt förfarande skall tillämpas;

(e) uppgift om samtliga berörda personers identitet, adress och nationalitet, där så är möjligt;

(f) uppgift om det ändamål för vilket bevismaterial, upplysningar eller åtgärder begärs.

11. Den anmodade parten får begära ytterligare upplysningar, om detta är nödvändigt för att kunna verkställa den begärda åtgärden i enlighet med sin nationella lag eller om det kan underlätta verkställigheten.

12. De åtgärder som framställningen avser skall verkställas enligt den anmodade partens nationella lag och, i den mån detta inte står i strid med denna lag och där så är möjligt, med tillämpning av de förfaranden som anges i framställningen.

13. Den ansökande parten skall inte, utan den anmodade partens samtycke, vidarebefordra eller använda information eller bevismaterial som lämnats av den anmodade parten för andra utredningar, åtal eller rättegångar än sådana som angetts i framställningen.

14. Den ansökande parten får begära att den anmodade parten iakttar sekretess beträffande framställningen och dess innehåll utom i den omfattning som erfordras för att verkställa de begärda åtgärderna. Om den anmodade parten inte kan efterkomma en begäran om sekretess, skall den genast underrätta den ansökande parten.

15. En framställning om inbördes rättshjälp får avslås om

(a) framställningen inte gjorts i enlighet med bestämmelserna i denna artikel,

(b) den anmodade parten anser att verkställighet av de begärda åtgärderna sannolikt skulle skada dess suveränitet, säkerhet, allmänna rättsprinciper (ordre public) eller andra väsentliga intressen,

(c) den anmodade partens myndigheter enligt den nationella lagen själva skulle vara förhindrade från att vidta den begärda åtgärden i fråga om ett liknande brott, om brottet vore föremål för utredning, åtal eller annat rättsligt förfarande enligt deras egen domsrätt, eller om

(d) bifall till framställningen skulle strida mot den anmodade partens lagstiftning rörande inbördes rättshjälp.

16. Skäl för beslutet skall anges i de fall en part avslår en begäran om inbördes rättshjälp.

17. Inbördes rättshjälp kan uppskjutas av den anmodade parten, om den skulle hindra en pågående brottsutredning, åtal eller annat rättsligt förfarande. I sådant fall skall den anmodade parten överlägga med den ansökande parten för att avgöra om biståndet ändå kan lämnas på de villkor som den anmodade parten anser nödvändiga.

18. Vittne, sakkunnig eller annan som samtycker till att avge vittnesmål eller medverka i brottsutredning, åtal eller annat rättsligt förfarande inom den ansökande partens territorium får inte åtalas, fängslas, straffas eller på annat sätt underkastas inskränkning i sin personliga frihet inom detta territorium på grund av någon handling, underlåtenhet eller dom som hänför sig till tiden före hans utresa från den anmodade partens territorium. Denna immunitet skall upphöra när vittnet, den sakkunnige eller annan person som berörs, trots att han under en sammanhängande tid av femton dagar, eller under annan period som parterna kommit överens om, från den dag han fått officiell underrättelse om att hans närvaro inte längre påkallas av de rättsliga myndigheterna haft möjlighet att lämna territoriet, frivilligt stannat kvar där eller, efter att ha lämnat det, frivilligt återvänt dit.

19. Den anmodade parten skall stå för ordinarie kostnader som är förenade med verkställigheten av de begärda åtgärderna, om inte de berörda parterna kommer överens, om annat. Om verkställigheten medför eller kommer att medföra stora eller extraordinära kostnader, skall parterna i samråd fastställa vilka villkor som skall gälla för verkställigheten och på vilket sätt kostnaderna skall bäras.

20. Parterna skall om så behövs överväga att sluta bilaterala och multilaterala avtal eller överenskommelser som skulle gagna, förverkliga eller stärka bestämmelserna i denna artikel.


Artikel 8
Överförande av lagföring


1. Parterna skall överväga möjligheten av att till varandra överföra lagföringen av brott i enlighet med artikel 3, punkt 1, i fall där överförandet kan anses ligga i en korrekt rättsskipnings intresse.


Artikel 9
Andra former av samarbete och utbildning


1. Parterna skall på ett sätt som är förenligt med deras nationella rättsordning och administrativa reglering samarbeta nära med varandra i syfte att effektivisera bekämpningen av brott som anges i artikel 3, punkt 1. De skall särskilt, på grundval av bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser

(a) skapa och upprätthålla kommunikationsvägar mellan sina behöriga myndigheter och organ för att främja ett säkert och snabbt informationsutbyte om alla förhållanden rörande brott som anges i artikel 3, punkt 1, däri inbegripet, om de berörda parterna finner det lämpligt, sambanden med annan brottslig verksamhet;

(b) samarbeta med varandra vid utredning av brott som anges i artikel 3, punkt 1, och som har internationell karaktär i frågor rörande

(i) identitet, vistelseort och verksamhet i fråga om personer som misstänks vara inblandade i brott enligt artikel 3, punkt 1;

(ii) hur vinning eller egendom som härrör från sådana brott förflyttas;

(iii) hur narkotika, psykotropa ämnen, ämnen upptagna i förteckning I och förteckning II fogade till denna konvention samt hjälpmedel som använts eller är avsedda att användas vid förövandet av sådana brott förflyttas;

(c) i förekommande fall, och när det inte står i strid med nationell lag, sätta upp gemensamma grupper för att förverkliga bestämmelserna i denna punkt under beaktande av personalens och operationernas säkerhet. Tjänstemän från en part som ingår i sådana grupper skall anses handla på uppdrag av de behöriga myndigheterna hos den part inom vars territorium åtgärden skall äga rum. I samtliga sådana fall skall de inblandade parterna säkerställa att suveräniteten hos den part inom vars territorium åtgärden skall äga rum respekteras till fullo;

(d) i förekommande fall lämna erforderliga mängder av ämnen för analys- eller utredningsändamål;

(e) verka för effektiv samordning mellan sina behöriga myndigheter och organ samt främja utbyte av personal och andra sakkunniga, inklusive utposterande av sambandsmän.

2. Varje part skall i nödvändig omfattning införa, utveckla eller förbättra särskilda utbildningsprogram för brottsbekämpande personal och annan sådan personal som har ansvar för bekämpning av brott enligt artikel 3, punkt 1, däribland tullpersonal. Sådana program skall främst avse följande:

(a) metoder som används för att spåra och bekämpa brott enligt artikel 3, punkt 1;

(b) färdvägar och metoder som används av personer som misstänks vara inblandade i brott enligt artikel 3, punkt 1, särskilt i fråga om transitstater, samt lämpliga motåtgärder.

(c) övervakning av import och export av narkotika, psykotropa ämnen och ämnen upptagna i förteckning I och förteckning II;

(d) spårande och övervakning av hur vinning och egendom som härrör från brott enligt artikel 3, punkt 1, narkotika, psykotropa ämnen, ämnen upptagna i förteckning I och förteckning II och hjälpmedel som använts eller är avsedda att användas vid förövandet av sådana brott förflyttas;

(e) metoder som används vid överlåtelse, döljande eller maskering av vinning, egendom och hjälpmedel;

(f) insamlande av bevismaterial;

(g) metoder för kontroll i frizoner och frihamnar,

(h) moderna brottsbekämpningsmetoder.

3. Parterna skall bistå varandra med planering och genomförande av forsknings- och utbildningsprogram som syftar till att utbyta kunskaper i de i punkt 2 i denna artikel nämnda ämnesområdena och skall i förekommande fall genom regionala och internationella konferenser och seminarier främja samarbetet och stimulera till diskussion kring frågor av ömsesidigt intresse, däri inbegripet transitstaternas särskilda problem och behov.


Artikel 10
Internationellt samarbete och bistånd till transitstater


1. Parterna skall i största möjliga utsträckning samarbeta, antingen direkt eller genom behöriga internationella och regionala organisationer, för att bistå och stödja transitstater och i synnerhet utvecklingsländer som är i behov av sådant bistånd och stöd, genom program för tekniskt samarbete om förbud och andra hithörande verksamheter.

2. Parterna kan åta sig, antingen direkt eller genom behöriga internationella och regionala organisationer, att lämna ekonomiskt bistånd till transitstater för att utöka och förstärka den infrastruktur som är nödvändig för att effektivt kontrollera och förhindra den olagliga hanteringen.

3. Parterna får sluta bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser för att öka effektiviteten i det internationella samarbetet enligt denna artikel och kan överväga ekonomiska uppgörelser för detta ändamål.


Artikel 11
Kontrollerade leveranser


1. Om det är förenligt med de grundläggande principerna i deras respektive nationella rättssystem, skall parterna så långt det är möjligt vidta erforderliga åtgärder för au på grundval av ömsesidiga avtal eller överenskommelser tillåta ändamålsenlig användning av kontrollerade leveranser på internationell nivå för att kunna identifiera personer som är inblandade i brott enligt artikel 3, punkt 1, och för au kunna vidta rättsliga åtgärder mot dem.

2. Beslut om kontrollerade leveranser skall grundas på överenskommelser i varje särskilt fall och kan, om så är nödvändigt, avse ekonomiska uppgörelser och överenskommelser beträffande berörda parters utövning av domsrätt.

3. Olagliga sändningar som omfattas av en överenskommelse om kontrollerad leverans får, med berörda parters samtycke, fångas upp och tillåtas fortsätta med de narkotiska eller psykotropa ämnena orörda eller avlägsnade eller helt eller delvis ersatta.


Artikel 12
Ämnen som ofta används vid olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen


1. Parterna skall vidta de åtgärder som de bedömer lämpliga för att förhindra att ämnen upptagna i förteckning I och förteckning II skaffas undan för att användas vid olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen och skall samarbeta med varandra för detta ändamål.

2. Om en part eller styrelsen har tillgång till sådana upplysningar om en ämne att ämnet enligt dess mening bör införas i förteckning I eller förteckning II, skall vederbörande göra anmälan om detta till generalsekreteraren och tillställa honom de upplysningar som utgör grund för anmälan. Det i punkterna 2-7 i denna artikel angivna förfarandet skall tillämpas även när en part eller styrelsen har tillgång till upplysningar som kan motivera att en ämne stryks i förteckning I eller förteckning II, eller att ett ämne flyttas från den ena förteckningen till den andra.

3. Generalsekreteraren skall överlämna en sådan anmälan jämte de upplysningar som han anser vara av betydelse till parterna, till kommissionen och, när anmälan gjorts av en part, till styrelsen. Parterna skall tillställa generalsekreteraren sina yttranden rörande anmälan jämte alla ytterligare upplysningar som kan underlätta för styrelsen att göra en bedömning och för kommissionen att besluta i frågan.

4. Om styrelsen med hänsyn till omfattningen, betydelsen och variationen i den lagliga användningen av ämnet i fråga och till möjligheten och lättheten av att använda alternativa ämnen för såväl lagliga ändamål som olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen, finner

(a) att ämnet ofta används för olaglig framställning av ett narkotikum eller psykotropt ämne;

(b) att storleken och omfattningen av den olagliga framställningen av ett narkotikum eller psykotropt ämne utgör ett allvarligt hot mot det allmänna hälsotillståndet eller orsakar sociala problem, så att internationella åtgärder är påkallade, skall den tillställa kommissionen en bedömning av ämnet, inbegripet en bedömning av de troliga följderna av att ämnet upptas i förteckning I och förteckning II för såväl den lagliga användningen som den olagliga framställningen, jämte rekommendationer om sådana eventuella övervakningsåtgärder som kan anses lämpliga.

5. Med beaktande av yttrandena från parterna och yttrandena och rekommendationerna från styrelsen, vars bedömning skall vara avgörande i vetenskapliga frågor, och under vederbörligt hänsynstagande till andra omständigheter av betydelse får kommissionen med en majoritet av två tredjedelar av sina medlemmar besluta att uppta ett ämne i förteckning I eller förteckning II.

6. Meddelande om varje beslut som fattas av kommissionen enligt denna artikel skall av generalsekreteraren överlämnas till samtliga stater och andra organ som är eller är berättigade att bli parter i denna konvention samt till styrelsen. Beslutet skall träda i kraft för varje parts vidkommande 180 dagar efter dagen för sådant meddelande.

7. (a) Beslut som fattas av kommissionen enligt denna artikel skall underställas rådets prövning, om en part gör framställning inom 180 dagar efter notifikation om beslutet. Framställningen jämte alla upplysningar av betydelse på vilka framställningen grundas skall sändas till generalsekreteraren.

(b) Generalsekreteraren skall överlämna kopior av framställningen jämte alla upplysningar av betydelse till kommissionen, till styrelsen och till samtliga parter jämte en uppmaning till dem att inkomma med synpunkter inom 90 dagar. Alla synpunkter som mottas skall föreläggas rådet för bedömning.

(c) Rådet kan fastställa eller upphäva kommissionens beslut. Meddelande om rådets beslut skall överlämnas till samtliga stater och andra organ som är eller är berättigade att bli parter i denna konvention samt till kommissionen och styrelsen.

8. (a) Utan att inkräkta på den generella giltigheten av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel eller bestämmelserna i 1961 års konvention, 1961 års konvention med ändringar och 1971 års konvention skall parterna vidta de åtgärder de anser lämpliga för att övervaka sådan tillverkning och distribution av i förteckning I och förteckning II angivna ämnen som förekommer inom deras territorium.

(b) För detta ändamål kan parterna

(i) övervaka alla enskilda personer och företag som ägnar sig åt tillverkning och distribution av sådana ämnen;

(ii) övervaka genom särskilda tillstånd de anläggningar och lokaler där sådan tillverkning och distribution kan äga rum;

(iii) fordra att de som har tillstånd att bedriva nämnda verksamhet skaffar sig särskilda tillståndsbevis för detta;

(iv) förhindra att det hos tillverkare och distributörer lagras större mängder av sådana ämnen än vad som med hänsyn till marknadsläget behövs för den normala driften.

9. Varje part skall i fråga om ämnen upptagna i förteckning I och förteckning II, vidta följande åtgärder:

(a) Införa och upprätthålla ett system för övervakning av den internationella handeln med ämnen angivna i förteckning I och förteckning II för att underlätta spårandet av misstänkta transaktioner. Sådana övervakningssystem skall tillämpas i nära samarbete med tillverkare, importörer, exportörer, grossister och detaljister, vilka skall underrätta de behöriga myndigheterna om misstänkta beställningar och transaktioner.

(b) Vidta åtgärder för att beslagta ämnen angivna i förteckning I eller II, om det finns tillräckliga bevis för att sådana ämnen är avsedda att användas vid olaglig framställning av ett narkotikum eller psykotropt ämne;

(c) underrätta behöriga myndigheter hos berörda parter så snart som möjligt om det finns anledning att misstänka att importen, exporten eller transiteringen av ett ämne angivet i förteckning I eller förteckning II är avsett för olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen och därvid rapportera särskilt om betalningssättet och andra väsentliga omständigheter som föranlett misstankar.

(d) fordra att import- och exportförsändelser förses med vederbörliga etiketter och dokument. På affärshandlingar, såsom fakturor, fraktmanifest, tull-, transport- och andra skeppningsdokument, skall anges namnen enligt förteckning I eller förteckning II på de ämnen som imponeras eller exponeras samt namn och adress på exportören, importören och, om det är känt, varumottagaren.

(e) Säkerställa att de i punkt (d) nämnda handlingarna förvaras under en period av minst två år och att de kan göras tillgängliga för inspektion av behöriga myndigheter.

10. (a) Utöver bestämmelserna i punkt 9 och efter framställning av den berörda parten till generalsekreteraren skall en part från vars territorium ett ämne angivet i förteckning 1 skall exporteras säkerställa att dess behöriga myndigheter innan exporten äger rum förser de behöriga myndigheterna i importlandet med följande upplysningar:

(i) namn och adress på exportören, importören och, om det är känt, varumottagaren;

(ii) ämnets benämning enligt förteckning I;

(iii) mängden av ämnet som skall exponeras;

(iv) planerad plats för gränspassering och planerat avsändningsdatum;

(v) alla andra uppgifter om vilka överenskommelse träffats mellan parterna.

(b) En part kan införa striktare eller strängare kontrollåtgärder än som föreskrivs i denna bestämmelse, om sådana åtgärder enligt partens mening är önskvärda eller nödvändiga.

11. När en part lämnar en annan part upprysningar enligt punkterna 9 och 10 i denna artikel, får den part som lämnar dessa upplysningar fordra att den mottagande parten iakttar sekretess beträffande handels-, affärs- och yrkeshemlighet eller annan hemlighet av kommersiell natur eller i fråga om tillverkningsprocesser.

12. Varje part skall ärligen, i den form och på det sätt som styrelsen föreskriver och på formulär som styrelsen tillhandahåller, lämna styrelsen uppgifter om

(a) de mängder av de i förteckning I och förteckning II angivna ämnena som tagits i beslag och deras, ursprung om detta är känt;

(b) varje ämne som inte är angivet i förteckning I eller löneökning II, vars användning vid olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen har fastställts, om parten anser att ämnet har sådan betydelse att det bör anmälas till styrelsen;

(c) metoder för undanskaffande och olaglig framställning.

13. Styrelsen skall ärligen lämna en rapport till kommissionen om hur bestämmelserna i denna artikel genomförs, och kommissionen skall med jämna mellanrum pröva huruvida förteckning I och förteckning II är tillräckliga och ändamålsenliga.

14. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på läkemedel eller andra beredningar som innehåller ämnen angivna i förteckning I eller förteckning II, om de är sammansatta på sådant sätt att ämnena inte kan användas eller återvinnas på ett enkelt sätt.


Artikel 13
Material och utrustning


Parterna skall vidta de åtgärder som de bedömer lämpliga för att förhindra handel med och undanskaffande av material och utrustning för olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen och skall samarbeta för detta ändamål.


Artikel 14
Åtgärder för att utrota olaglig odling av växter innehållande narkotiska ämnen och för att undanröja olaglig efterfrågan på narkotika och psykotropa ämnen


1. De åtgärder som vidtas av parterna enligt denna konvention skall inte vara mindre stringenta än de bestämmelser avseende bekämpning av olaglig odling av växter innehållande narkotiska och psykotropa ämnen och undanröjande av olaglig efterfrågan på narkotika och psykotropa ämnen som gäller enligt 1961 års konvention, 1961 års konvention med ändringar och 1971 års konvention.

2. Varje part skall vidta lämpliga åtgärder för att förhindra olaglig odling av växter innehållande narkotiska eller psykotropa ämnen, såsom vallmo, kokabuskar och cannabisväxter, och för att utrota växter av delta slag som odlas olagligt inom dess område. Åtgärderna skall vidtas under beaktande av grundläggande mänskliga rättigheter och med vederbörlig hänsyn såväl till traditionell laglig användning, där det finns historiska belägg för sådan användning, som till miljövårdsaspekterna.

3. (a) Parterna kan samarbeta för att öka effektiviteten av utrotningsinsatserna. Sådant samarbete kan omfatta bl.a. stöd, där så är lämpligt, till en integrerad utveckling på landsbygden som syftar till ekonomiskt hållbara alternativ till olaglig odling. Innan sådana utvecklingsprogram för landsbygden genomförs, skall hänsyn tas till sådana faktorer som tillgång till marknader och resurser samt till de rådande socioekonomiska förhållandena. Parterna kan komma överens om andra lämpliga samarbetsåtgärder.

(b) Parterna skall även medverka till vetenskapligt och tekniskt utbyte och till forskning om utrotning.

(c) När parter har gemensamma gränser, skall de sträva efter au samarbeta om utrotningsprogram i sina respektive gränsområden.

4. Parterna skall vidta lämpliga åtgärder för att eliminera eller minska olaglig efterfrågan på narkotika och psykotropa ämnen för att därmed minska mänskligt lidande och undanröja de ekonomiska drivkrafterna till den olagliga hanteringen. Dessa åtgärder kan utgå bl.a. från rekommendationerna från Förenta nationerna, Förenta nationernas fackorgan sådana som Världshälsoorganisationen, och andra behöriga internationella organisationer samt även, i fråga om statliga och ickestatliga organs och enskildas insatser för förebyggande verksamhet, behandling och rehabilitering, den omfattande tvärvetenskapliga översikt som antogs av 1987 års internationella konferens om narkotikamissbruk och olaglig hantering av narkotika. Parterna kan ingå bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser som syftar till att eliminera eller minska olaglig efterfrågan på narkotika och psykotropa ämnen.

5. Parterna kan även vidta nödvändiga åtgärder för att narkotika, psykotropa ämnen och ämnen angivna i förteckning I och förteckning II som har tagits i beslag eller förverkats skall förstöras i ett tidigt skede eller komma till laglig användning och för att erforderliga mängder av sådana ämnen, vederbörligen bestyrkta, skall tillåtas som bevisning.


Artikel 15
Yrkesmässiga fraktförare


1. Parterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att transportmedel som används av yrkesmässiga fraktförare inte utnyttjas vid brott som anges i artikel 3, punkt 1. Sådana åtgärder kan innefatta särskilda överenskommelser med yrkesmässiga fraktförare.

2. Varje part skall fordra att yrkesmässiga fraktförare vidtar skäliga säkerhetsanordningar för att förhindra att deras transportmedel används vid brott enligt artikel 3, punkt 1. Sådana säkerhetsanordningar kan omfatta

(a) om en yrkesmässig fraktförares huvudsakliga verksamhet bedrivs inom partens territorium,

(i) utbildning av personal i att identifiera misstänkta försändelser eller personer.

(ii) åtgärder för att stärka personalens integritet;

(b) om en yrkesmässig fraktförare är verksam inom partens territorium.

(i) inlämnande av fraktmanifest i förväg, där så är möjligt;

(ii) användning av manipulationssäkra, individuellt kontrollerbara containerförseglingar,

(iii) anmälan utan dröjsmål till behöriga myndigheter av alla misstänkta omständigheter som kan ha samband med brott enligt artikel 3, punkt 1.

3. Varje part skall sträva efter att yrkesmässiga fraktförare och behöriga myndigheter samarbetar vid gränsövergångar och inom andra tullkontrollområden för att förhindra att obehöriga får tillträde till transportmedel och last och för att genomföra lämpliga säkerhetsåtgärder.


Artikel 16
Affärshandlingar och etiketter på exportgods


1. Varje part skall fordra att lagliga exportförsändelser av narkotika och psykotropa ämnen skall vara vederbörligen dokumenterade. Utöver dokumentationskraven enligt artikel 31 i 1961 års konvention, artikel 31 1961 års konvention med ändringar och artikel 12 i 1971 års konvention skall i affärshandlingar såsom fakturor, fraktmanifest, tull-, transport- och andra skeppningsdokument, anges benämningarna enligt respektive förteckningar i 1961 års konvention, 1961 års konvention med ändringar och 1971 års konvention på den narkotika och de psykotropa ämnen som exporteras, den exponerade mängden samt namn och adress på exportören, importören och, om det är känt, varumottagaren.

2. Varje part skall fordra att exportförsändelser med narkotika och psykotropa ämnen inte åsätts oriktig märkning.


Artikel 17
Olaglig hantering till havs


1. Parterna skall samarbeta i största möjliga utsträckning för att bekämpa den olagliga hanteringen till havs på ett sätt som står i överensstämmelse med den internationella havsrätten.

2. En part som har skälig anledning att misstänka att en fartyg, som för dess flagga eller som inte visar någon flagga eller registreringsmärken utnyttjas för olaglig hantering, kan begära hjälp från andra parter för att hindra att fartyget används för sådant ändamål. Parter som mottar en sådan framställning skall lämna det begärda biståndet så långt det är möjligt.

3. En part som har skälig anledning att misstänka att ett fartyg som utövar sin rätt till fri sjöfart enligt internationell ratt och som för en annan parts flagga eller visar en annan parts registreringsmärken utnyttjas för olaglig hantering kan anmäla detta till flaggstaten, begära bekräftelse på registreringen och, om bekräftelse ges, begära tillstånd från flaggstaten att vidta lämpliga åtgärder beträffande fartyget.

4. I överensstämmelse med punkt 3 eller gällande traktater mellan parterna eller avtal eller överenskommelser i övrigt som träffats av parterna kan flaggstaten ge den ansökande staten tillstånd att bl.a

(a) borda fartyget;

(b) genomsöka fartyget;

(c) om bevis på inblandning i olaglig hantering påträffas, vidta lämpliga åtgärder beträffande fartyget, personerna och lasten ombord.

5. När åtgärder vidtas enligt denna artikel, skall berörda parter ta vederbörlig hänsyn till kravet att inte säkerheten för människoliv till sjöss eller fartygets och lastens säkerhet äventyras och att inte inkräkta på flaggstatens eller annan berörd stats affärsintressen eller rättsliga intressen.

6. Flaggstaten får, i den mån det är förenligt med dess skyldigheter enligt punkt 1 i denna artikel, förena sitt tillstånd med villkor som skall avtalas mellan parterna, däri inbegripet villkor rörande ansvar.

7. För att uppfylla syftet med bestämmelserna i punkterna 3 och 4 i denna artikel skall en part utan dröjsmål besvara en framställning från en annan part huruvida en fartyg som för dess flagg är berättigat därtill samt framställningar om tillstånd enligt punkt 3. Samtidigt som en part ansluter sig till denna konvention skall den utse ett centralorgan eller, om så erfordras, flera sådana organ som har att motta och svara på sådana framställningar. Notifikation om behörigt organ skall genom generalsekreteraren tillställas alla andra parter inom en månad efter det att ett sådant organ har utsetts.

8. En part som har vidtagit någon åtgärd enligt denna artikel skall omedelbart underrätta den berörda flaggstaten om resultatet av åtgärden.

9. Parterna skall överväga att sluta bilaterala eller regionala avtal eller överenskommelser för att förverkliga eller öka verkan av bestämmelserna i denna artikel.

10. Åtgärder enligt punkt 4 i denna artikel skall endast genomföras av örlogsfartyg eller militära luftfartyg eller andra fartyg eller luftfartyg, som bär tydliga märken som visar att de är i statens tjänst och vederbörligen bemyndigade.

11. Åtgärder enligt denna artikel skall vidtas med beaktande av kravet att inte inkräkta på eller påverka kuststaters rättigheter och skyldigheter eller utövning av domsrätt enligt den internationella havsrätten.


Artikel 18
Frizoner och frihamnar


1. Parterna skall bekämpa olaglig hantering av narkotika, psykotropa ämnen och ämnen angivna i förteckning I och förteckning II i frizoner och frihamnar genom åtgärder som inte är mindre stringenta än de åtgärder som de vidtar i andra delar av sina territorier.

2. Parterna skall sträva efter att

(a) övervaka gods och personer i frizoner och frihamnar och för detta ändamål bemyndiga behöriga myndigheter att visitera laster och in- och utgående fartyg, däri inbegripet fritidsbåtar och fiskefartyg, luftfartyg och fordon samt, i förekommande fall, besättningsmedlemmar, passagerare och deras bagage;

(b) införa och upprätthålla ett system för att spåra upp försändelser som misstänks innehålla narkotika, psykotropa ämnen eller ämnen upptagna i förteckning I och förteckning II och som förs in i eller ut ur frizoner och frihamnar.

(c) införa och upprätthålla övervakningssystem i hamn- och varvsområden, vid flygplatser och gränskontroller i frizoner och frihamnar.


Artikel 19
Användning av postförbindelser


1. I överensstämmelse med sina skyldigheter enligt världspostkonventionen och i enlighet med de grundläggande principerna i den nationella rättsordningen skall parterna vidta åtgärder för att förhindra användningen av postförbindelser för olaglig hantering och skall samarbeta med varandra för detta ändamål.

2. Åtgärderna som åsyftas i punkt 1 i denna artikel skall omfatta i första hand

(a) samordnade åtgärder för att förhindra och bekämpa användningen av postförbindelser för olaglig hantering;

(b) introduktion och upprätthållande, med hjälp av behörig brottsbekämpande personal, av undersöknings- och kontrollmetoder som är utformade för att spåra olagliga postförsändelser med narkotika, psykotropa ämnen eller ämnen angivna i förteckning I och förteckning II;

(c) lagstiftning för att möjliggöra användning av ändamålsenliga metoder för att säkra sådana bevis som krävs för rättsliga förfaranden.


Artikel 20
Upplysningar som skall lämnas av parterna


1. Parterna skall genom generalsekreteraren lämna upplysningar till kommissionen i fråga om 'tillämpningen av konventionen inom deras territorier och i synnerhet om:

(a) texterna i de lagar och andra författningar som antagits för att sätta konventionen i kraft;

(b) uppgifter om sådana enskilda fall rörande olaglig hantering under deras jurisdiktion som de anser av betydelse på grund av antingen nya utvecklingslinjer som upptäckts eller mängderna som har förekommit, källorna varifrån ämnena kommit eller metoderna som använts av de inblandade personerna.

2. Parterna skall lämna angivna upplysningar på det sätt och vid de tidpunkter som kommissionen begär.


Artikel 21
Kommissionens uppgifter


Kommission har befogenhet au undersöka alla frågor som rör syftena med denna konvention och i synnerhet

(a) skall kommissionen, på grund av upplysningarna som lämnat av parterna enligt artikel 20, granska tillämpningen av denna konvention,

(b) kan kommissionen framlägga förslag och allmänna rekommendationer grundade på en granskning av de upplysningar som lämnats av parterna;

(c) kan kommissionen fästa styrelsens uppmärksamhet på frågor som kan vara av betydelse för styrelsens uppgifter,

(d) skall kommissionen, beträffande ärenden som hänskjutits till den av styrelsen enligt punkt 1 (b) i artikel 22, vidta sådana åtgärder som den anser lämpliga;

(e) kan kommissionen i överensstämmelse med de förfaranden som föreskrivs i artikel 12 vidta ändringar i förteckning I och förteckning II;

(f) kan kommissionen fästa ickeparters uppmärksamhet på de beslut och rekommendationer som kommissionen fattar enligt denna konvention för au de skall kunna överväga att vidta motsvarande åtgärder.


Artikel 22
Styrelsens uppgifter


1. Utan att inkräkta på kommissionens uppgifter enligt artikel 21 eller på styrelsens och kommissionens uppgifter enligt 1961 års konvention, 1961 års konvention med ändringar och 1971 års konvention;

(a) om styrelsen på grund av den information som denna, generalsekreteraren eller kommissionen har tillgång till eller på grund av upplysningar som den mottagit från Förenta nationernas organ, har anledning anta att konventionens syften i frågor som faller under styrelsens behörighet inte uppfylls, kan styrelsen anmoda en eller flera parter att lämna vederbörliga upplysningar,

(b) vad avser artiklarna 12, 13 och 16;

(i) efter att ha vidtagit åtgärder i enlighet med (a) i denna artikel kan styrelsen, om den anser detta vara nödvändigt, anmoda den berörda parten att vidta sådana åtgärder till rättelse som efter omständigheterna bedöms nödvändiga för att uppfylla bestämmelserna i artiklarna 12, 13 och 16;

(ii) innan den vidtar åtgärder enligt (iii) nedan, skall styrelsen behandla sina meddelanden till den berörda parten enligt föregående stycken som konfidentiella;

(iii) om styrelsen finner att den berörda parten inte har vidtagit sådana åtgärder till rättelse som den har anmodats till enligt (i), kan styrelsen fästa parternas, rådets och kommissionens uppmärksamhet på frågan. Om en rapport offentliggörs av styrelsen enligt detta stycke skall den även innehålla den berörda partens synpunkter, om parten begär det.

2. Då styrelsen vid sammanträde skall behandla en fråga under denna artikel som direkt berör en viss part, skall parten inbjudas att låta sig representeras vid sammanträdet.

3. Om styrelsens beslut enligt denna artikel inte är enhälligt, skall även minoritetens åsikter anges.

4. Beslut av styrelsen enligt denna artikel skall fattas med en majoritet av två tredjedelar av styrelsens samtliga medlemmar.

5. Vid fullgörandet av sina uppgifter enligt 1 (a) i denna artikel skall styrelsen säkerställa att alla upplysningar som kan komma till dess kännedom förblir konfidentiella.

6. Styrelsens behörighet enligt denna artikel skall inte omfatta verkställande av fördrag eller avtal som slutits mellan parterna enligt bestämmelserna i denna konvention.

7. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas i fråga om tvister mellan parterna som regleras av bestämmelserna i artikel 32.


Artikel 23
Rapporter från styrelsen


1. Styrelsen skall varje år utarbeta en rapport över sin verksamhet med en analys av de upplysningar som den har tillgång till samt, i förekommande fall, en redovisning av eventuella förklaringar som lämnats eller begärts av parterna jämte de synpunkter och rekommendationer som styrelsen önskar framföra. Styrelsen kan upprätta de ytterligare rapporter som den finner nödvändiga. Rapporterna skall genom kommissionen överlämnas till rådet. Kommissionen kan därvid bifoga de kommentarer som den finner lämpliga.

2. Styrelsens rapporter skall tillställas parterna och därefter offentliggöras av generalsekreteraren. Parterna skall tillåta deras spridning utan inskränkning.


Artikel 24
Tillämpning av strängare åtgärder än som föreskrivs i denna konvention


En part kan tillämpa striktare eller strängare åtgärder än som föreskrivs i denna konvention, om sådana åtgärder enligt partens mening är önskvärda eller nödvändiga för att förhindra eller bekämpa den olagliga hanteringen.


Artikel 25
Ingen inskränkning i rättigheter och skyldigheter enligt tidigare konventioner


Bestämmelserna i denna konvention innebär inte någon inskränkning i de rättigheter som parterna i denna Konvention åtnjuter eller i de skyldigheter som de åtagit sig enligt 1961 års konvention, 1961 års konvention med ändringar och 1971 års konvention.


Artikel 26
Undertecknande


Denna konvention skall vara öppen för undertecknande på Förenta nationernas kontor i Wien från den 20 december 1988 till och med den 28 februari 1989 och därefter vid Förenta nationernas högkvarter i New York till och med den 20 december 1989 av

(a) alla stater,

(b) Namibia, representerat av Förenta nationernas råd för Namibia;

(c) de regionala organisationer för ekonomisk integration som är behöriga att förhandla om, ingå och tillämpa internationella avtal i de frågor som berörs av denna konvention. Hänvisningar i konventionen till parter, stater eller nationella organ skall även gälla dessa organisationer inom ramen för deras behörighet.


Artikel 27
Ratifikation, godtagande, godkännande eller formell bekräftelse


1. Denna konvention skall kunna ratificeras, godtas eller godkännas av staterna och Namibia, representerat av Förenta nationeras råd för Namibia, och bekräftas genom instrument rörande formell bekräftelse av de regionala organisationer för ekonomisk integration som avses i artikel 26 (c). Ratifikations-, godtagande- och godkännandeinstrumenten och instrumenten rörande formell bekräftelse skall deponeras hos generalsekreteraren.

2. I sina instrument rörande formell bekräftelse skall regionala organisationer för ekonomisk integration ange omfattningen av sin behörighet i de frågor som berörs av denna konvention. Dessa organisationer skall även underrätta generalsekreteraren om ändringar i omfattningen av sin behörighet i de frågor som berörs av denna konvention.


Artikel 28
Anslutning


1. Denna konvention skall vara öppen för anslutning av alla stater, av Namibia, representerat av Förenta nationernas råd för Namibia, och av de regionala organisationer för ekonomisk integration som avses i artikel 26 (c). Anslutning skall ske genom att ett anslutningsinstrument deponeras hos generalsekreteraren.

2. I sina anslutningsinstrument skall regionala organisationer för ekonomisk integration ange omfattningen av sin behörighet i de frågor som berörs av denna konvention. Dessa organisationer skall även underrätta generalsekreteraren om ändringar i omfattningen av sin behörighet i de frågor som berörs av denna konvention.


Artikel 29
Ikraftträdande


1. Denna konvention skall träda i kraft nittionde dagen efter det att det tjugonde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet har deponerats hos generalsekreteraren av staterna eller av Namibia, representerat av Förenta nationernas råd för Namibia.

2. Ifråga om varje stat eller Namibia, representerat av Förenta nationernas råd för Namibia, som ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till denna konvention efter deposition av det tjugonde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet, skall denna konvention träda i kraft nittionde dagen efter deposition av dess ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument.

3. För varje regional organisation för ekonomisk integration som avses i artikel 26 (c), som deponerar ett instrument rörande formell bekräftelse eller ett anslutningsinstrument, skall denna konvention träda i kraft nittionde dagen efter denna deposition eller den dag då denna konvention träder i kraft enligt punkt 1 i denna artikel, beroende på vilken dag som är den senaste.


Artikel 30
Uppsägning


1. En part kan när som helst säga upp denna konvention genom en skriftlig notifikation till generalsekreteraren.

2. Uppsägningen skall för den berörda partens del träda i kraft ett är efter den dag då generalsekreteraren mottog notifikationen.


Artikel 31
Ändringar


1. Varje part kan föreslå ändringar i denna konvention. Texten till och skälen för en sådan ändring skall av parten ställas till generalsekreteraren, som skall översända förslaget till övriga parter och fråga dem om de godkänner den föreslagna ändringen. Om en föreslagen ändring som sålunda utsänts inte blivit avvisad av någon part inom tjugofyra månader efter det den utsänts, anses den ha blivit godkänd och träder i kraft för varje part nittio dagar efter det att parten hos generalsekreteraren deponerat ett dokument som ger uttryck för partens samtycke till att vara bunden av ändringen.

2. Om en föreslagen ändring blivit avvisad av någon part, skall generalsekreteraren samråda med parterna, och om en majoritet av dem så önskar, skall han till rådet hänskjuta frågan jämte eventuella yttranden från parterna. Rådet kan besluta att kalla till en konferens enligt artikel 62, punkt 4, i Förenta nationernas stadga. Varje ändring som beslutas av en sådan konferens skall införas i ett ändringsprotokoll. Samtycke till att låta sig bindas av ett sådant protokoll skall anmälas särskilt till generalsekreteraren.


Artikel 32
Lösning av tvister


1. Om det mellan två eller flera parter uppstår tvist beträffande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention, skall parterna samråda sinsemellan för att söka lösa tvisten genom underhandlingar, utredning, medling, förlikning, skiljedom, anlitande av regionala organ, på rättslig väg eller genom andra fredliga medel efter deras eget val.

2. En sådan tvist som inte kan lösas på det sätt som anges i punkt 1 i denna artikel skall, om någon av parterna i tvisten begär det, överlämnas till Internationella domstolen för avgörande.

3. Om en sådan regional organisation för ekonomisk integration som avses i artikel 26 (c) är part i en tvist som inte kan lösas på det sätt som anges i punkt 1 i denna artikel, får den genom en medlemsstat i Förenta nationerna anmoda rådet att begära ett rådgivande utlåtande från Internationella domstolen enligt artikel 65 i domstolens stadga. Detta utlåtande skall anses vara avgörande.

4. Samtidigt med ratifikation, godtagande eller godkännande av eller anslutning till denna konvention kan varje stat efter varje regional organisation för ekonomisk integration, samtidigt med dess undertecknande eller deposition av en instrument rörande formell bekräftelse eller anslutning, förklara ah den inte anser sig bunden av punkterna 2 och 3 i denna artikel. Övriga parter skall inte vara bundna av punkterna 2 och 3 i förhållande till en part som avgivit en sådan förklaring.

5. En part som avgivit en förklaring enligt punkt 4 i denna artikel kan när som helst dra tillbaka denna förklaring genom notifikation till generalsekreteraren.


Artikel 33
Autentiska texter


De arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska versionerna av denna konvention är lika giltiga.


Artikel 34
Depositarie


Depositarie för denna konvention skall vara generalsekreteraren.

Till bekräftelse härpå har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat denna konvention.

Upprättad i Wien i ett original den 20 december 1988.


Bilaga
Förteckning I

Efedrin
Ergometrin
Ergotamin
Lysergsyra
1-fenyl-2-propanon
Pseudoefedrin

Salter av ämnena angivna i denna förteckning när sådana sätter kan förekomma.

Förteckning II
Ättiksyraanhydrid
Aceton
Antranilsyra
Etyleter
Fenylättiksyra
Piperidin

Salter av ämnena angivna i denna förteckning när sådana salter kan förekomma.