Kampen mot cannabis har bara börjat - och vi tar striden

Pågår det ett skifte i attityden till cannabis? Legaliseringsrörelsen är stark och förslag om legalisering av cannabis har smugit sig in också i de etablerade partiernas ungdomsförbund. Deras argumentation kan framstå som pragmatisk och vettig. Därför vill ECAD Sverige nu belysa den senaste tidens snedvridna debatt byggd på en verklighetsfrånvänd analys.

Tidpunkten för det tilltagande stödet för en legalisering förbryllar oss då vi aldrig tidigare har vetat så mycket om skadeverkningarna av cannabis som vi gör nu. Flertalet tunga studier visar, oberoende av varandra, på försämring av kognitiva funktioner och tankeverksamhet såsom sämre koncentrationsförmåga, minnesrubbningar och försämrad förmåga att bearbeta information.
Forskning visar också på ett tydligt samband med psykiska sjukdomar såsom depression och ökad risk för att utveckla psykoser. Dagens cannabis är mycket mer potent än tidigare beroende på en kraftig höjning av THC-halten (den rusgivande substansen). Detta riskerar att ge än allvarligare skador.

I till exempel Nederländerna har de sett en kraftig ökning av unga som söker vård för svåra cannabisrelaterade skador som exempelvis schizofreni. Cannabis är en förrädisk drog som ger stora skadeverkningar, men som ter sig som en lätt drog när man börjar med den.

Många som argumenterar för en legalisering hävdar att man skulle göra stora samhällsekonomiska vinster på en avkriminalisering. Den argumentationen är inte trovärdig då alla vet att organiserad brottslighet ständigt finner nya vägar att distribuera även lagliga substanser av värde på en svart marknad. Den svarta handeln med sprit och cigaretter är den i särklass största svarta marknaden. Att tro att cannabis skulle vara ett undantag från detta är naivt.

Forskningen är tydlig; ökad tillgång ger ökad konsumtion vilket lämnar oss med slutsatsen att cannabisförespråkarna vill att våra ungdomar ska röka mer cannabis. Man ska inte heller underskatta vikten av symbolpolitik. Nämligen det vi signalerar till våra ungdomar genom att cannabis är olagligt. En undersökning visar att 14 procent av ungdomarna i Malmö mellan 15 och 16 år har testat droger. En bro bort i Köpehamn är andelen som provat droger 40 procent. Det är långt fler än dubbelt så många.

Ett legaliseringsargument är att det är inhumant att straffa de som är fast i ett missbruk, istället bör vi erbjuda vård. Att kunna få hjälp för sitt missbruk ser vi som självklart men också att minska tillgången på cannabis så att färre fastnar i missbruk.

Vi vill också betona att bilden av att polisen jagar cannabisrökare för att sätta dem bakom lås och bom är en myt. Polisen lägger däremot stor kraft på är att kartlägga distributionen av illegala substanser och på så vis minska tillgången.

Vår narkotikapolitik vilar på tre ben: polisiära insatser, prevention, rehabilitering och vård. Dessa tre ben är beroende av varandra och utgör grunden för en restriktiv och human narkotikapolitik.

Avslutningsvis vill vi säga att nej, kampen är inte över, den har bara börjat. Vi tog striden igår, vi tar den idag och i morgon därför att det handlar om det viktigaste vi har nämligen våra barn, deras och vår framtid.

Dario Espiga, kommunalråd (S), Göteborg
Marie Ljungberg Schött, kommunstyrelsen (M), Stockholm
Ann-Cathrine Hjerdt, borgmästare (M), Linköping
Eva Bergström Selling, vice ordf. Humanistiska nämnden (S), Örnsköldsvik
Patrik Runesson, analysstrateg, Safe Community, Staffanstorp
Marcus Häggström, landstingspolitiker Gävleborg (MP), Söderhamn
Eva Lindh, kommunalråd (S), Linköping